Trots att det finns mycket effektiva behandlingar mot många av de vanligaste reumatiska sjukdomarna besväras alltjämt många av smärta i leder och muskler, berättar Jon Lampa som är adjungerad professor i reumatologi vid Karolinska institutet. Det gäller bland annat vid artritsjukdomar som reumatoid artrit, RA, psoriasis artrit, PsA, och ankyloserande spondylit, AS.

Jon Lampa

– Dessa patienter har ofta väldigt god effekt av de biologiska läkemedlen. Deras kvarvarande smärta kan därmed inte alltid förklaras av inflammation, säger han.

RA är den sjukdom som studerats mest när det gäller kvarvarande smärta trots adekvat antireumatisk behandling. Nästan en tredjedel av patienterna drabbas av detta. En del utvecklar en generaliserad smärta som påminner om fibromyalgi. Andra har en delvis generaliserad smärta med regionala smärtsyndrom i exempelvis axlarna.

Forskning pågår för att ta reda på mer om vad detta beror på. Jon Lampa berättar att det verkar som att nerverna spelar en stor roll när det gäller inflammation, både i lederna och ute i vävnaden. Om nerverna blir överaktiverade av inflammationen kan smärtan ”leva sitt eget liv” även när inflammationen dämpats.

– När inflammationen försvinner finns smärtimpulserna ändå kvar. Man brukar prata om sensitisering.

Det är svårt att helt kartlägga mekanismerna som ligger bakom smärtförstärkningen, men mycket forskning pågår inom området.

– Sannolikt är det en kombination av ett överaktiverat nervsystem och även hur smärtan upplevs och hanteras. Smärta är inget vi kan mäta som en biologisk parameter, utan något individuellt och subjektivt. Vi i vården får aldrig ifrågasätta det.

Forskningen visar att tidig sjukdomskontroll är viktigt för att undvika framtida komplikationer. Det kan alltså vara ett argument för att börja behandla med biologiska läkemedel ännu tidigare än vad som görs i dag, men detta behöver undersökas i vidare studier.

Det är också viktigt att tidigt identifiera de patienter som har ökad risk för kvarvarande smärta. För dem bör man vara extra frikostig med rehabilitering och andra icke farmakologiska åtgärder, menar Jon Lampa.

Det finns hopp även för den som redan besväras av smärta. Från vårdens sida bör man börja med att göra en smärtanalys, menar Jon Lampa: Vad är det för typ av smärta, vad gör den bättre, vad gör den sämre, vilka yttre faktorer spelar roll?

– Sedan skräddarsyr man ett behandlingsprogram. Nästan alltid ingår då fysisk aktivitet i nära samarbete med fysioterapeut. Man bör också behandla sömnstörningar.

KBT är en etablerad metod för både depression och olika smärttillstånd.

– Ett smärttillstånd kan orsaka en negativ spiral: Man får svårare att fungera normalt och blir mer och mer isolerad, vilket i sig kan leda till förstärkning av smärtan. Genom KBT kan denna negativa utveckling brytas.

Sådant som TENS och akupunktur har visat sig effektivt också. Även på läkemedelsfronten ser det ljust ut. Jon Lampa uppskattar att det kommer nya smärtläkemedel inom fem, tio år.

– Det finns också en högre medvetenhet inom reumatologisfären om den här typen av besvär. Det är viktigt att inte nöja sig med en behandlingseffekt om patienten fortsätter att ha ont. 

Läs mer om långvarig smärta

På sidan Att leva med långvarig smärta samlar vi fördjupande och aktuell kunskap.

Text: Karin Persson

Ur: Reumatikervärlden 1/2206

Foto: Adobe stock, Karolinska Institutet