Monica Holmner vill vara med och påverka framtiden
Hur vill du att vi presenterar dig?
– Jag är Monica Holmner, en engagerad forskningspartner med lång erfarenhet av att leva med en sällsynt reumatisk sjukdom. Jag har en stark drivkraft att bidra till förbättrad vård och livskvalitet för andra i samma situation.
Om du skulle beskriva dig själv med tre ord – vilka skulle du välja?
– Nyfiken, engagerad och envis.
Vad fick dig att engagera dig i projektet Framtidens reumatologi?
– Jag vill vara med och påverka utvecklingen av framtidens vård för personer med reumatiska sjukdomar. Som patientrepresentant kan jag bidra med viktiga perspektiv från verkligheten – något jag tror behövs för att skapa lösningar som faktiskt fungerar i vardagen.
Att vara forskningspartner i Framtidens reumatologi
Vad tror du att du kommer att tillföra innovationsmiljön?
– Jag kommer att tillföra patientens röst – den levda erfarenheten. Jag kan bidra med insikter om vilka behov som finns, vad som fungerar i praktiken, och hur nya lösningar kan bli mer relevanta och användbara för dem som lever med reumatisk sjukdom.
Hur tror du att projektet kommer att gynna personer med reumatiska sjukdomar?
– Genom att sätta patienten i centrum och arbeta tvärvetenskapligt tror jag att vi kan utveckla mer individanpassad, tillgänglig och effektiv vård. Det kan innebära snabbare diagnoser, bättre behandlingar, bättre vägar för egenvård och därmed mer stöd i vardagen – vilket i slutändan förbättrar livskvaliteten för många.
En första uppdatering från projektet
Hur har arbetet sett ut de senaste månaderna?
– Samarbetet mellan olika lärosäten, SRQ och forskningspartners har utvecklats på ett positivt sätt. Det kommer att gynna de slutresultat projektet kommer att ge.
Vad ger dig mest hopp om framtiden?
– Att projektet är ett större samarbete med många forskningspartners och kommer att pågå över en längre tid. Projektet har redan gjort avtryck, bland annat i SRQ.
Vad har varit det roligaste med att vara med i projektet hittills?
– Att kunna bidra och vara en resurs i ett sånt här projekt. Vi forskningspartners har en viktig roll.
Och det svåraste?
– Det svåraste för mig är att jag ständigt tränar mitt tålamod. Resultat tar ofta tid och kostar pengar.