Patientens oro måste tas på allvar

Reumatisk sjukdom har länge inneburit smärta, stelhet och ett begränsat liv. Fram till 1970-talet lindrades symtomen främst med aspirin eller kortison, men negativa följder som magsår och viktuppgång var vanliga.

1980-talet markerade ett paradigmskifte. Nu kom de första sjukdomsmodifierande läkemedlen, som metotrexat. Plötsligt kunde medicinerna inte bara lindra smärta, utan även bromsa sjukdomens progression.

Ytterligare ett genombrott kom på 1990-talet med biologiska mediciner, designade för att riktas mot en specifik del av sjukdomsprocessen, istället för att dämpa hela immunförsvaret. Målinriktad behandling som kan bromsa hur sjukdomen utvecklas mer effektivt än traditionella läkemedel.

Forskning och läkemedelsutveckling har lett till effektiva och skonsamma behandlingar för reumatiker – men även dagens moderna läkemedel kan innebära biverkningar för vissa patienter. Skillnaden i dag är att de är mer förutsägbara och bättre övervakade än tidigare, säger reumatologen Britt-Marie Nyhäll Wåhlin.

Vad kan det vara för biverkningar?

– När det gäller till exempel metotrexat, som i de flesta fall sätts in som standardbehandling vid ledgångsreumatism, kan en del patienter känna av illamående och trötthet från början, något som kan åtgärdas genom att justera dosen. Metotrexat ges dessutom ofta tillsammans med folsyra för att minska biverkningar i form av vitaminbrist.

– Mer allvarliga, men desto mer ovanliga, biverkningar är påverkan på vita blodkroppar, lever och njurfunktion. Därför är det viktigt med täta kontroller för att tidigt upptäcka eventuella sidoeffekter då det är väldigt potenta läkemedel.

Då sjukdomsmodifierande behandling med till exempel metotrexat tar veckor eller månader innan full effekt kan man hinna uppleva biverkningar innan nyttan märks, poängterar Britt-Marie Nyhäll Wåhlin.

– Förutom att vården noga övervakar patienten måste man också själv ta ansvar och kontakta sin reumatolog om man upplever biverkningar. Profession och patient måste hjälpas åt. Samtidigt tar det ofta två–tre månader innan läkemedlet har full effekt, det måste man vara medveten om. De flesta biverkningar är milda och övergående, men det är de mer ovanliga sidoeffekterna som vi vill fånga upp i tid.

Kan biologiska mediciner ge biverkningar?

– De flesta tål biologiska läkemedel, men det kan finnas en viss infektionskänslighet då de kan dämpa immunförsvaret något. Det får man förstås följa nogsamt i kontroller. I övrigt har man inte sett så många rapporterade biverkningar i reumaregistret, där alla patienter med reumatiska diagnoser följs.

Däremot finns en risk att antikroppar uppstår och att effekten avtar över tid, förklarar Britt-Marie Nyhäll Wåhlin.

– Det förekommer antikroppsbildning vilket kan leda till att läkemedlet fungerar sämre eller inte ger någon effekt alls. I de fallen provar man att byta till ett biologiskt läkemedel ur en annan grupp. Skulle inte det fungera kan ett alternativ vara att kombinera ett biologiskt läkemedel med metotrexat, då det kan minska risken för antikroppar.

Om inga läkemedel biter på min värk då?

– Har du konstaterad inflammation i kroppen och fått en reumatisk diagnos är det specifika läkemedel som gäller. Men lider du av till exempel långvarig smärta och artros och det inte ligger någon inflammation bakom hjälper inte de här specifika medicinerna. Du ska uppsöka reumatolog om ditt mående förändras och du upplever mer värk, men är det normala blodprover och normal sänka, röntgen ser bra ut, inga svullna leder – då är det förmodligen inte inflammation. I ett sådant läge kan det vara remiss till en fysioterapeut som är nästa steg.

Britt-Marie Nyhäll Wåhlin menar att det är viktigt att från vårdens sida möta patientens oro och funderingar när ett läkemedel inte upplevs ha optimal effekt, eller när man misstänker biverkningar.

– Man måste ta oron på allvar. I de fall där det inte ligger en inflammation bakom smärtan kan mycket frustration uppstå. Alla prover kanske ser bra ut, men patienten har ändå värk. För läkaren kan det vara en pedagogisk utmaning att förklara varför man inte sätter in några reumatiska läkemedel, utan skickar remiss till andra professioner, till exempel fysioterapeut.

Många kvinnor mitt i livet kan uppleva en diffus smärta i leder, muskler och ibland i hela kroppen. En smärta som inte funnits tidigare, men som ofta dyker upp runt klimakteriet. Men varför?

Även om det inte finns direkta bevis, kan sjunkande östrogenhalter vara en del av förklaringen till varför dessa reumatiska besvär ofta uppstår runt klimakteriet, säger Britt-Marie Nyhäll Wåhlin.

– Genomsnittsåldern för debut av reumatoid artrit ligger någonstans mellan 55–65 år. Forskningen ser ett samband med östrogen, men man har inte kunnat kartlägga mekanismerna. I nuläget behandlar man inte besvär från rörelseapparaten med östrogen. Det finns även vissa reumatiska sjukdomar som kan försämras av östrogen.

– Har du inte haft några problem förut och får ledbesvär efter klimakteriet ska du uppsöka läkare för att undersöka om det är en reumatisk ledsjukdom som debuterar. Men för majoriteten handlar det trots allt om andra orsaker till värk, till exempel artros, och då kan man få goda resultat med hjälp av fysioterapi.