Att leva med gikt
Myter om gikt skuldbelägger de som lider av sjukdomen
Giktens historia är lång och myterna kring gikt seglivade.
”Portvinstå och frosseri”
Gikt kallas också portvinstå och drabbade enligt myterna främst bättre bemedlade som hade möjlighet att dricka alkohol, äta fet mat, inälvsmat och som på grund av detta även blev överviktiga. Gikt kallas även ibland ”Kungasjukan”. Historiebeskrivningar berättar om några kungar som led av gikt.
”Skylla sig själv”
Idag vet vi att cirka 2 procent i Sverige får gikt. Att ålder, arvsanlag och andra sjukdomar t ex besvär med njurarna är den stora orsaken till gikt.
Det är inte ”mitt eget fel att jag får gikt” utan gikt är i dag att betraktas som folksjukdom.
Problemet idag är att gikt ofta är underbehandlat, vissa skäms för att söka vård. Kunskapen om potenta läkemedel och på vilken nivå medicineringen ska ges är ibland begränsad, även inom vården.
”Bara män får gikt”.
Vad som är sant är att flest män får gikt. Men efter klimakteriet är det även många kvinnor som drabbas. I högre åldrar ökar också den totala andelen av befolkningen som får diagnosen gikt.
”Gikt sitter enbart i stortån”.
Att stortån är påverkad av gikt är vanligt men gikt kan även sätta sig i andra leder.
”Sluta drick öl och ät vegetariskt så slipper du gikt”.
Det rådet och många andra får många som har gikt. Mycket av det som anses vara riskfaktorer för gikt, hög alkoholkonsumtion, fetma, kött och inälvsmat mm beror på att det höjer nivåer av urinsyra i blodet. Måttlig intensitet och regelbunden konditionsträning kan sänka urinsyranivåerna.
Att lägga om kosten, minska alkoholintag, speciellt öl kan påverka och sänka urinsyranivåerna. Men de flesta som har gikt behöver, trots livsstilsförändringar, även läkemedel för att kunna må så bra som möjligt.
Att leva med gikt
Vägen till diagnos
