Artros är mer än grus i knäna på morgonen - Reumatikerförbundet

Artros är mer än grus i knäna på morgonen

Björn Rhodin arbetar professionellt med rehabilitering, träning och hjälper människor hantera sin smärta varje dag. Den svåraste patienten är han själv säger han. Läs Björns berättelse om hur han hanterar sin egen artros.

Vissa dagar är knäet nästa bra – andra dagar är det som att drivit ner en slägga i det. Eller kört på med det en bil. Allt beror på. Mitt namn är Björn Rhodin och det här är min historia med knäledsartros.

Till vardags är jag klinikchef och VD på Caladrius – Professionell rehab & träning. Jag arbetardagarna i ända med smärta, smärtlindring, träning, kroniska smärttillstånd, coachning genom KBT och ACT. Ändå är jag själv min absolut svåraste patient. Inte för att jag är dum i huvudet eller så. Eller jo. Lite därför. Men mest för att jag är som alla andra och gör saker med kroppen som jag vet kommer ”sätta mig i skiten”. Jag biter också ihop och håller käft. Som alla andra. Men artrosen vinner. För artrosen vinner alltid.

Jag har tränat kickboxning och thaiboxning i 20 år. Elitträning är inget bra för kroppen. Ifall du undrar. Men det är roligt. Och det har faktiskt varit värt det när allt kommer omkring. 2010 skadade jag knäet ordentligt under sparring. Efter dryga året med ”bita ihop och hållakäft” fick jag tillslut via privatvården en magnetresonansundersökning (MR) av knäet ochden visade en broskskada. Väl inne i knäet såg kirurgen att det var värre än vad MR visade och det gjordes en omfattande mikrofrakturering i brosket. Under rehabiliteringen av en annan skada i samma område ett år efter syns två femkronorstora områden med blottlagt ben på den yttre delen av underbenet i knäet. Detta var 2012 och artrosen var redan då omfattande. Hur det ser ut nu har jag faktiskt ingen aning om och är egentligen inte i behov av det heller. I dagsläget har jag nedsatt rörlighet i vänster knäled, relativt omfattande nedsatt funktion och har mellan 3 och 6 på smärtskalan VAS varje dag.

Att leva med artros behöver inte vara svårt. Men det är det ändå. För att vi är vanedjur. Vi gör som vi alltid har gjort. Det är otroligt komplicerat att bryta invanda mönster. För alla. Det jag upplever personligen med min artros är att det i många fall räcker jag tänker mig för, plockar bort det allra värsta och ser till att träna benen för att kunna hålla en god levnadsstandard. Det absolut jobbigaste för mig blir när jag inte kan välja bort det. När situationen gör att det spränger i knäleden och allt jag vill göra är att sträcka ut benet. Till saken hör att jag mäter 193 centimeter på längden så dessa tillfällen dyker upp titt och tätt. Att sitta böjt med knäet så mycket det går är bara möjligt i några få minuter sen sträcker jag ut benet på ett eller annat sätt. Om jag kan sträcka ut det där jag sitter gör jag det annars ställer jag mig upp. Är det olämpligt att ställa sig upp så skiter jag i vilket. Sträckas skall benet göra oavsett. Så ont gör det.

När jag fick förfrågan om att skriva den här texten började jag såklart fundera över hur min artros påverkar mig som människa. Vad gör jag för att anpassa livet till skiten jag har i vänster knä?

Jag kom på en massa grejer. Jag bokar alltid platser på bion längst till vänster så jag kan sträcka ut mitt ben i trappan. Jag sitter alltid i högerraden på flyget i sätet längst ut mot mittgången för att även där kunna sträcka ut benet. Samma fenomen behöver hända på en restaurang. Som jag ser det är detta relativt milda grejer att behöva anpassa. Vardagen ser lite annorlunda ut eftersom jag arbetar med rehab och träning och behöver kunna göra saker i mitt yrke. Även det har jag fått anpassa men det är inte någon panik med det heller. Det jag har absolut störst problem med runt min artros är dels i min träning och dels de vardagarna som blir när det hänt för mycket i knäet.

Eftersom jag arbetar med rehab och träning är det viktigt för mig att lär mig så mycket jag kan hela tiden om min egen kropp för att kunna passera detta vidare till mina klienter. Det gäller även personliga insikter om min egen kropp. Fungerar något speciellt väldigt bra för mig kan jag ta den kunskapen och försöka dela med mig av på ett så avslappnat och lätt sätt som möjligt. Det hjälper dessutom mig att hålla koll på min egen kropp och hindrar mig från att göra massa dumheter som jag egentligen vet att jag borde undvika.

Det finns ett tips som kommer före alla andra tips när det gäller rehabilitering av artros och det är ”LÄR dig hur din artros fungerar.” Punkt. Det går nämligen inte att ha en led som levererar smärta ”när som helst och hur som haver”. Du behöver ha koll. För tvärtemot vad många tror så är kroppen inte alls speciellt bra på att hantera smärta efter ett par år. Jag hör ofta att människor tror sig bli bättre på smärta eftersom man blivit ”van”. Så fungerar det inte. Långtidssmärta gör att tolkningen av smärtsignalerna i hjärnan blir lite skev vilket förenklat betyder att du får ondare av att ha ont under en lång period. Inte tvärt om. Att lära sig hur du kan hålla bort smärtan i leden är det absolut viktigaste och bästa sättet för att kontrollera smärtan vid artros. För om du irriterar leden och gör skit som gör ont så kommer artrosen att vinna. Och den kommer vinna stort. Det är en fight du aldrig kan gå segrande ur. Därför behöver du lära dig spelet och följa med för att hålla den lugn.

Hur lär man sig då? Ja det kan ju vara ett bra ställe att börja på med att ta reda på vad som gör ont. Anteckna aktiviteter som du känner ”-Nädu, det där skall vi alltså INTE göra med den leden”. Har du promenerat i fyra timmar på kullersten i Gamla Stan i Stockholm och knäet ser ut som en handboll på kvällen efter? Anteckna det. ”Note to self. Inga fyrtimmarspromenader på kullersten.” Och så fortsätter du tills du täckt de största problemen. Därefter är det dags att ta tag i en fysioterapeut som kan hjälpa dig hitta rätt övningar för just din situation och dina besvär. Det är så pass komplicerat och kräver en relativt omfattande träningsvana att kunna testa t.ex. 10–15 olika benövningar innan man hittar rätt övning som inte gör ont. För träna behöver du. Det brosket du har kvar i leden behöver rörelse för att få dit vätska och näring, alltså blir det precis tvärt om när du inte rör på dig. Tort och näringsfattigt i en led som redan mår dåligt.

Så lär dig din artros. Det går. Och livet med kroppen blir väldigt mycket lättare när du gjort det.

Är du intresserad av att bli friskvårdsledare och nyfiken på vad det skulle innebära?

Så roligt! Då ska du kontakta din lokalförening inom reumatikerförbundet och berätta om ditt intresse.

Friskvårdsledare behövs inom många olika grupper i Reumatikerförbundet, så hör med din lokalförening hur du ska göra för att komma igång.

 

Några exempel på vad en friskvårdsledare gör

-          Leder grupper i vattengympa

-          Ordnar med stavgångsgrupper

-          Kör digitala samlingar med till exempel hand, fot eller sittgympa

-          Jobbar för att medlemmar ska få mera kunskap om egenvård

-          Leder olika typer av gympagrupper

-          Har ett intresse för livsstilsfrågor och vill hjälpa andra att må så bra som möjligt

Stäng