När Emma König, 22, och Ida König, 28, växte upp i Eskilstuna pratade inte familjen så mycket om mamma Anettes ledgångsreumatism. Men sjukdomen påverkade alla.
– När jag var liten förstod jag inte riktigt hur mamma hade det, säger Emma König. Som vuxen är det lättare. Nu vet jag att det mesta går att lösa genom att planera och att det bästa är att bara gilla läget.
– Visst var det tufft ibland, och jag kunde vara arg på mamma, men jag var glad över att vi hade henne hos oss, säger Ida König. Jag visste att det fanns andra barn som inte hade några föräldrar alls.
Att förekomma och på förhand tänka ut vilken hjälp som är bra, det är ett av Emmas och Idas råd till andra med en sjuk anhörig.
– Det kan vara enkla saker i vardagen, som att öppna burkar och bära matkassarna, säger Emma, och Ida fyller i:
– Eller ta hand om tvätten. Det underlättar att helt enkelt acceptera att föräldern är sjuk.
När Emma König ser tillbaka på uppväxten tänker hon att det hade varit bra om familjemedlemmarna varit mer öppna med varandra.
– Egentligen tror jag att man ska prata mer om sjukdomen och fråga vad du som anhörig kan göra.
– Sedan tror jag att mamma kanske behöver bli ännu bättre på att be om och ta emot hjälp, säger Ida König.
Text: Maja Aase
Familjen König.
Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #5-2015