Gikt var tills nyligen en vit fläck på kartan i Sverige – trots att sjukdomen är både vanlig och allvarlig. Det finns bot, men fortfarande behandlas för få.
Ett giktanfall börjar med att en led, ofta stortåns grundled, snabbt blir så öm att till och med den lätta beröringen av ett lakan kan kännas outhärdlig. Den kliniska bilden av sjukdomen beskrevs i detalj av Hippokrates redan 400 år före Kristus, men trots det har okunskapen bland läkare förblivit relativt utbredd fram till i dag.
Mats Dehlin, som är överläkare i reumatologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och forskar kring gikt, beskriver det som om gikt tills för bara några år sedan utgjorde en vit fläck på kartan bland forskare i Sverige. När han själv började studera sjukdomen för drygt fem år sedan fanns ingenting publicerat om hur vanlig den är här, eller hur pass välbehandlade giktpatienter i Sverige är.
– Det är svårt att förstå att man inte forskat mer kring gikt i Sverige. Det har förmodligen att göra med att det är en sjukdom som historiskt, och kanske även i dag, har ett visst stigma över
sig. Det beror på att man kopplat den till alkoholkonsumtion och vällevnad, övervikt, säger han.
Även internationellt har forskare kunnat se att sjukdomen är stigmatiserande. Mats Dehlin berättar att det finns beskrivet sådant som att gikt är en av få kroniska sjukdomar där doktorn ”levererar diagnosen med ett leende”, på ett sätt som man knappast skulle göra till en patient med exempelvis ledgångsreumatism.
Fortfarande används benämningen ”portvinstå” flitigt. I modern forskning har man emellertid visat att alkoholkonsumtion eller övervikt inte är de stora förklaringarna till att en person får gikt, utan att det huvudsakligen är genetiska faktorer som avgör. Man vet också att alldeles för få behandlas, trots att sjukdomen faktiskt kan botas med hjälp av läkemedel som sänker nivåerna av urinsyra i kroppen. Det saknas rikstäckande data men i Västra Götalandsregionen, som kan antas vara representativ för hela landet, får 40 procent av patienterna denna förebyggande behandling.
– Medan vi tror att ungefär 75 procent skulle behöva den. Akutbehandlingen med inflammationsdämpande läkemedel är effektiv, du kan klara dig rätt länge och hantera dina anfall med hjälp av den. Problemet är att besvären blir värre med tiden. Det är bättre att i god tid börja ge botande behandling, säger Mats Dehlin.
Samsjukligheten mellan gikt och andra sjukdomar är mycket omfattande. Tydligast är kopplingarna till hjärt-kärlsjukdom och njursjukdom, och en läkare som ställer diagnosen gikt bör direkt undersöka om patienten även uppvisar tecken på något av detta. Än så länge har man däremot inte kunnat visa i forskning att det går att minska vare sig hjärt-kärlsjukdom eller njursjukdom genom att behandla gikt.
2015 bildade forskare i Sverige ett giktnätverk, som får finansiellt stöd från Reumatikerförbundet. Syftet med nätverket är att öka kunskapsspridningen om sjukdomen,
både mellan giktforskare men också i samhället i stort.
– Vi vill visa att det är en allvarlig sjukdom som leder till sjukskrivningar i stor omfattning. Vi hoppas att det ska leda till att
sjukdomen får mer resurser. Det är också vår vision att försöka få bort alkoholkopplingen, för den är inte fruktbar för patienterna.
Mats och hans kollegor i nätverket har hittills främst satsat på att nå ut till läkare i primärvården genom föreläsningar, men nu har man också börjat sprida information i större skala
till patienterna. Man hoppas att de själva ska börja be om förebyggande behandling om det inte ges.
– Om du har ett giktanfall är det lugnt, men om du får upprepade anfall eller om du har viss samsjuklighet, då vet man att det inte är en engångsföreteelse och då behövs behandling.
Forskning om gikt fortgår alltjämt. Man vet att 15–20 procent av Sveriges befolkning har hyperurikemi, alltså förhöjd urinsyra i blodet, vilket är en obligatorisk riskfaktor för att få gikt. Men av någon anledning är det bara runt 10 procent av dessa som faktiskt får sjukdomen. Det här är ett område som beforskas intensivt nu.
– Vi försöker titta på andra orsaker, sådant som kan få en att stjälpa över så att man verkligen får gikt. Vi har bland annat tittat på yrkesexponering för oorganiskt damm, som betong, och det
tycks kunna ge en liten riskökning att utveckla gikt. Nu tittar vi på luftföroreningar och ser spänt fram emot resultaten, säger Mats Dehlin.
Text: Karin Persson
Bild: Adobe
Ur Reumatikervärlden 6/2020
Tema: Motivation
Ta reda på mer om gikt
I oktober lanserades Att leva med gikt – en samlad informationssatsning om gikt. Här kan du få svar på många frågor om gikt.
