Artros: Molekyl, struktur, patient och samhälle

Bakgrund och motivering

Artros är vår vanligaste kroniska ledsjukdom som drabbar var fjärde svensk över 45 år. Trots detta saknas effektiva behandlingar som bromsar eller förhindrar artros. Vår forskning har t.ex. visat att meniskens nedbrytning är mycket vanlig och är en stark riskfaktor för knäartros. Vårt mål är att reda ut de inledande molekylära, biomekaniska och strukturella orsakskedjor som leder till artros. Vi vill också öka vår kunskap om betydelsen av artros och dess behandlingar för patient och samhälle i stort.

Metod

1) Molekyl: Vi har etablerat en biobank av knäledsvävnader dels från från kirurgi i artrospatienter med varierande grad av artros, samt från avlidna donatorer (ledfriska eller tidiga stadier av artros). Vävnaderna undersöks med proteomik, histologi och biomekaniska stimuli för att identifiera molekylära och strukturella förändringar.

2) Struktur: Vi studerar vilka tidiga strukturella förändringar som syns med magnetkamera efter knäskada och som indikerar hög risk för artros i knäleden, före artros som syns på vanlig röntgen.

3) Patient och samhälle: Vi använder svenska sjukvårdsregister för att studera vårdsökande för artros och framtida prognoser, samt resultat av behandlingar och behandlingsprogram, följdsjukdomar, konsumtion av vård, och sjukskrivning.

Betydelse för patienten

Vårt arbete har lett till ökad förståelse av artros och medverkat till ett paradigmskifte i synen på behandling av trasig menisk hos medelålders och äldre personer.

Arbetet syftar på identifiering av tidiga sjukdomsprocesser kopplade till meniskens nedbrytning och artros för att öppna upp för ny förbättrad tidig diagnostik och bättre individuell prognostisering av sjukdomen. Projektet kan också öppna upp för läkemedelsutveckling, där nya farmakologiska behandlingsmöjligheter kan bryta sjukdomsförloppet innan leden fallerar. Vi har nyligen belyst hur naturliga svängningar i symptom kan misstolkas som effekt av given behandling.