Engagemang av nervsystemet vid systemisk lupus erythematosus.

Andreas Jönsen, Lunds Universitet, 75000

Bakgrund och motivering

Engagemang av nervsystemet vid systemsjukdomen SLE kan orsaka både neurologiska och psykiatriska manifestationer (NPSLE). Allvarlighetsgraden och symtombilden beror på vilka delar som drabbas och vilka mekanismer som orsakar problemen. NPSLE är associerat med ökad mortalitet, morbiditet och sjukvårdskostnad, och nedsatt livskvalitet. Mycket är okänt: hur vanligt NPSLE är, förloppet över tid, vilka mekanismer som bidrar, konsekvenser för individ och samhälle, liksom utredning och behandling.

Syfte och mål

Det övergripande syftet är att öka kunskapen om NPSLE och på så sätt förbättra diagnostik, behandling, monitorering och förebyggande åtgärder med en förbättrad livskvalitet och minskad morbiditet hos patienterna som följd. Programmet kan principiellt delas upp i tre övergripande delar:

a) Epidemiologi: Kartlägga omfattningen av neuropsykiatrisk samsjuklighet vid SLE

b) Sjukdomsmekanismer: Klargöra vilka mekanismer vid SLE som driver NPSLE över tid, och att studera markörer för dessa processer

c) Prospektiv studie. Kartlägga förlopp från diagnos med upprepad MR, kognitiv testning, provtagning och konsekvenser för individen

Metod

a) Epidemiologi: SLE i Skåne identifieras från register. NP samsjuklighet jämförs med populationen. Också NP före SLE diagnos studeras, liksom konsekvenser som hälsoekonomi, mortalitet, arbetsförmåga.

b) Sjukdomsmekanismer: Tvärsnittskohort som undersökts detaljerat avseende NPSLE och med MR, där vi nu analyserar prediktiva värdet av markörer för SLE över tid i biobanksprover från diagnos.

c ) Prospektiv studie där vi inkluderar nyinjuknade personer med SLE i en långtidsstudie, med upprepade MR-undersökningar, bedömning av SLE-sjukdomen inkluderande NP-manifestationer och immunologiska markörer, men också konsekvenser på individnivå som trötthet och aktivitetsbegränsningar.

Betydelse för patienten

a) Epidemiologiska kunskaper om vilka problem som dominerar vid NPSLE och när de uppträder gör att risken för individen bättre kan bedömas. Kunskap om samhällkostnader gangar beslut om resursfördelning.

b) Genom kunskap om sjukdomsmekanismer med bättre diagnostik och monitorering kan både under- och överbehandling av NPSLE-manifestationer undvikas och därmed förbättra prognosen.

c) Ökad kunskap om förloppet vid NPSLE, inklusive information om MR-förändringar, immunologiska markörer i prover, klinisk undersökning och konsekvenser för patienten, kan vi bättre förstå hur åtgärder ska utformas, inklusive preventiva insatser.