Hur immunkomplex och associerade autoantikroppar styr inflammation, vävnadsdestruktion och behandlingssvar vid reumatoid artrit och SLE

Johan Rönnelid, Uppsala Universitet, 285 000 kronor

Bakgrund och motivering

Kroppsvätskor innehåller både fria autoantikroppar och autoantikroppar som ingår i immunkomplex (IC), och sådana IC anses vara skadligast genom att binda i olika målorgan vid RA och SLE. Min grundhypotes är att fria antikroppar och de som är uppbundna i IC har olika klinisk betydelse. Inom sjukvården mäts bara fria antikroppar. Min grupp utvecklar därför nya metoder för att värdera rollen av IC och IC-associerade autoantikroppar vid reumatiska sjukdomar, i första hand RA och SLE.

Syfte och mål

Det omedelbara målet är att klargöra mekanismen för och den kliniska betydelsen av inflammation initierad av IC och IC-associerade autoantikroppar. Detta görs genom att separera IC och sedan relatera ICs struktur och funktion till klinisk fenotyp, prognos och behandlingsrespons hos patienter, fr. a. RA- och SLE-patienter.

Det långsiktiga målet är att utveckla nya immunkomplexfokuserade kliniska laboratoriemetoder som bättre än idag beskriver hur den individuella patientens tillstånd är då provet tas, vilken framtida prognos patienten har och om hen kan förväntas bli bättre efter behandling med specifika läkemedel.

Metod

Vi studerar ICs struktur och funktion i provrör genom att utveckla helt nya metoder – funktionella cellbaserade tester för att mäta ICs funktion på celler, och biokemiska tekniker för att värdera ICs innehåll av specifika autoantikroppar, autoantigen och andra proteiner. Vi knyter sedan våra funktionella resultat, mängd och bindningsstyrka hos specifika autoantikroppar som ingår i IC till patienternas kliniska bild och svar på läkemedelsbehandling.

Arbetet är mycket translationellt där vi står för den immunologiska expertisen i samarbete med forskande reumatologer och deras välkarakteriserade patientkohorter Arbetet sker i samarbete med ett stort antal svenska och internationella grundforskare och forskningsfokuserade kliniska reumatologer.

Betydelse för patienten 

Hittills talar våra forskningsresultat för att mängden IC-bundna antikroppar i undersökta situationer kan förklara uppkomst av inflammation hos RA-patienter, samt bättre förutsäga behandlingssvar och varför olika etniska grupper har olika sjukdomsaktivitet vid SLE.

I förlängningen kan därför utveckling av kliniska metoder att mäta IC-bundna autoantikroppar ge mer klinisk information än vanlig blodprovsmätning, och därmed förbättra möjligheterna att ställa rätt diagnos, att prognosticera framtida prognos, och kanske viktigast: bättre kunna förutsäga om enskilda patienter kommer att förbättras av olika typer av läkemedelsbehandling.