Hur immunkomplex och associerade autoantikroppar styrinfl ammation, vävnadsdestruktion och behandlingssvar vidreumatoid artrit och SLE

Bakgrund och motivering

Kroppsvätskor innehåller både fria autoantikroppar och autoantikroppar som ingår i immunkomplex (IC). Sådana IC anses vara skadligast genom att binda i olika målorgan vid RA och SLE. Min grundhypotes är att fria antikroppar och antikroppar uppbundna i IC har olika klinisk betydelse. Inom sjukvården mäts idag bara fria antikroppar. Min grupp utvecklar därför nya metoder för att värdera rollen av IC och IC-associerade autoantikroppar vid reumatiska sjukdomar, i första hand RA och SLE.

Metod

Vi studerar ICs struktur och funktion i provrör genom att utveckla helt nya metoder – funktionella cellbaserade tester för att mäta ICsfunktion på celler, och biokemiska tekniker för att värdera ICs innehåll av specifika autoantikroppar, autoantigen och andra proteiner. Vi knyter sedan våra funktionella resultat, mängd och bindningsstyrka hos specifika autoantikroppar som ingår i IC till patienternas kliniska bild och svar på läkemedelsbehandling. Arbetet är mycket translationellt där vi står för den immunologiska expertisen i samarbete med forskande reumatologer och deras välkarakteriserade patientkohorter. Arbetet sker också i samarbete med många svenska och internationella grundforskare och translationella forskare.

Betydelse för patienten

Hittills talar våra forskningsresultat för att mängden IC-bundna antikroppar i undersökta situationer kan förklara uppkomst av inflammation hos RA-patienter, samt bättre förutsäga behandlingssvar och varför olika etniska grupper har olika sjukdomsaktivitet vid SLE.

I förlängningen kan därför utveckling av kliniska metoder att mäta IC-bundna autoantikroppar ge mer klinisk information än vanlig blodprovsmätning, och därmed förbättra möjligheterna att ställa rätt diagnos, att prognosticera framtida prognos, och bättre kunna förutsäga om enskilda patienter kommer att förbättras av olika typer av läkemedelsbehandling.