Bakgrund och motivering

Att anpassa behandlingen för personer med reumatoid artrit (RA) är svårt då vi inte vet vilken behandling som är bäst för den enskilda patienten. Hos möss finns antikroppar mot proteiner i leden som kan inducera eller skydda mot artrit. Sådana antikroppar finns i människa. Vår hypotes är att de kan användas för att förstå immunsvaret, typ av sjukdom och därmed behandlingssvar. Även B-celler kan användas för att förutsäga svårare sjukdom och möjligen också utgöra nya behandlingsmål.

Metod

Vi använder serum/plasma, celler från blod och ledhinna samt kliniska data från med patienter med tidig RA. Autoantikroppar i serum mäts med Luminex, på så sätt kan vi mäta många olika antikroppar på en gång. Vi undersöker vilka proteiner B-cellerna uttrycker flödescytometri, för att förstå vilken typ av cell det är. I mikroskopet ser vi hur B-cellerna är organiserade i ledhinnan vilket ger information om deras funktion. Vi använder oss också av single cell mRNA (en typ av genetisk undersökning) eftersom det ger nya idéer om cellernas funktion

Vi har flera stora kohorter med RA patienter som följts från diagnos och sedan över tid. Vi har också tillgång till material från friska individer och patienter med andra ledsjukdomar t ex artros.

Betydelse för patienten

RA är en kronisk sjukdom och ökad kunskap om orsaker och mekanismer kommer att leda till en förståelse på lång sikt som gör det möjligt att bota sjukdomen. På kort sikt så är det angeläget att kunna ställa en säker diagnos och att kunna predicera behandlingssvar och prognos. I dagsläget gör reumatologen en kvalificerad gissning avseende behandlingsval som blir rätt i 30-40% av fallen. För den enskilda patienten betyder tidig effektiv behandling bättre prognos, ökad livskvalitet samt minskad risk för samsjuklighet och minskade vårdkostnader.

Aktuellt om forskning