Nedbrytning av ledbrosk - en biologisk process som leder till artros

André Struglics, Lunds Universitet, 100 000 kronor

Bakgrund och motivering

Artros orsakar ledsmärta och funktionsnedsättning. I Sverige har ca. en miljon personer någon form av artros. Det finns ingen botande artrosbehandling, och dagens sjukvård är inriktad på smärtlindring, sjukgymnastik och i vissa fall ledbyte (protes). Ledskador är en riskfaktor för utveckling av artros, men mekanismerna är inte klarlagda och vi vet för lite om det tidiga sjukdomsförloppet. Klinisk undersökning eller röntgen är inte tillräckligt känsliga instrument för att tidigt upptäcka artros.

Syfte och mål

(I) Med hjälp av biokemisk analys, självrapporterade frågeformulär och magnetkamera (MR) studera de molekylära och strukturella förändringar som uppstår vid knäskador och vid utveckling av artros; (II) analysera sambanden mellan molekylära markörer, MR-fynd och symptom under olika stadier av sjukdomsförloppet.

Metod

Vi använder blod-, urin- och ledvätskeprov från patientkohorter (knäfriska individer, knäledskadade patienter och patienter med knäartros och andra artriter) för att med immunologiska metoder mäta inflammation och nedbrytningsprodukter från ben, brosk och ledhinna. Vi använder MR-analys för struktur- och volymmätningar av ledvävnader, och patientutvärderingsformulär för att samla information om symptom som smärta, stelhet, livskvalitet samt fysisk aktivitet (kliniska data). Molekylära markörer jämförs slutligen med MR-analyser och kliniska data.

Betydelse för patienten 

På kort sikt så har molekylära biomarkörer (t.ex. broskproteiner som mäts i blodet) en nyckelroll i kliniska studier vid utvecklingen av sjukdomsmodifierande läkemedel mot artros. Det långsiktiga målet är att identifiera molekylära biomarkörer som har klinisk relevans i artrossjukvården, där den kliniska behandlingen stöds av information på molekylär nivå, t.ex. när man följer effekten av behandling vid träning.