Bakgrund och motivering

B-cell depletion (borttagning av B-celler ur blodbanan) har på senare varit en viktig behandlingsstrategi vid autoimmuna sjukdomar. Vid systemisk lupus eythematosus (SLE) har man inte säkert visat effekt vid randomiserade studier men kohort och registerstudier har visat klara effekter. Idag är B-cellsdepletion en vedertagen terapi vid svår SLE. Nya terapier riktade mot B-celler utvecklas idag och är ett växande forskningsområde. Vilka patienter som har störst nytta av dessa är fortfarande oklart.

Metod

Studier inom detta projekt kommer att utföras med en retrospektiv design. Vi kommer att samla data från våra kohorter och kliniska databaser och identifiera patienter med bra och dålig respons av rituximab vid 1, 2, 3 och 5 års tid från första rituximab behandling. Vi kommer att använda av oss av standardiserade mått (till ex. EULAR response criteria för lupusnefrit) och av andra markörer (till ex. användning av kortison, återbehandling, antal och tid för skov). Genom definitionen av respons kommer vi dela in patienter i subgrupper och jämföra deras kliniska egenskaper före och under behandling. Vi kommer att ta hänsyn till både effekter och säkerhetsaspekter. Antifosfolid antikroppars titrar kommer registreras och kliniska korrelat analyseras.

Betydelse för patienten

Projektet är viktigt för SLE patienter med allvarliga organengagemang som genomgår tunga och potentiellt skadliga behandlingar. I denna grupp ses ofta ett otillräckligt svar på flera läkemedel och en hög frekvens av skov på kort och längre sikt. Alla dessa faktorer påverkar patientens förlopp negativt. Därtill är lupusnefrit associerat med en ökad kardiovaskulär samsjuklighet. Utveckling av möjligheterna med riktade B-cellsterapier växer idag och det är essentiellt att identifiera patienter som kan ha stört glädje av behandling och undvika konskevenser (immunbrist till ex), dvs optimera behandlingsstrategier.

Aktuellt om forskning