Sjukdomsmekanismer och behandlingseffekter vid kronisk reumatisk muskelinflammation, myosit

Ingrid Lundberg, Karolinska Institutet, 250 000 kronor, 2-årsanslag år 2/2022

Bakgrund och motivering

Reumatisk muskelsjukdom, myosit, tillhör de autoimmuna sjukdomarna där kroppens immunsystem riktar sig mot den egna vävnaden, främst muskler, men också mot hud, lungor, leder och hjärta med symtom från dessa organ. Dessutom finns en association med cancer. Behandlingen utgörs av kortison i höga doser, under flera år, kombinerad med immundämpande läkemedel. Effekten är ofta begränsad och många får leva med kvarstående funktionsbegränsning. För att förbättra behandlingen behöver vi förstå mer om hur sjukdomen uppkommer.

Syfte och mål

I detta projekt vill vi undersöka vilka molekyler som kan vara viktiga för olika subgrupper av myosit, baserat på indelning efter autoantikroppar, både för att förstå immunsystemets målmolekyler och för prognos. Mer specifikt vill vi undersöka var och när autoantikroppar bildas hos patienter med myosit. Förekomst av autoantikroppar och immunceller undersöks i muskler, blod och lunga. Vi undersöker nivåer av antikroppar i olika faser av sjukdomen, före och efter behandling, samt i relation till kliniska symtom. Vi undersöker också förekomst av specifika immunceller som reagerar på kroppsegna proteiner.

Progress

Vi har analyserat reaktivitet mot det protein som anti-Jo1 antikroppar är riktade emot och fann en hög reaktivitet mot hela proteinet i det första analyserade blodprovet taget nära diagnostillfället. Under immundämpande behandling minskade reaktiviteten men en klar antikroppsreaktivitet fanns kvar efter 3 år trots intensiv immundämpande behandling, talande för kvarvarande immunreaktiviteten De högsta autoantikroppsnivåerna var associerade med interstitiell lungsjukdom och ledinflammation.

Vi har påvisat att ca 14% av myositpatienter från Australien hade antikroppar mot ett muskelprotein FHL1, som vi tidigare påvisat hos svenska patienter.

Betydelse för patienten

Den höga antikroppspreaktiviteten mot hela proteinet talar för att immunaktiviteten har pågått en tid före symtomdebut. Den kvarvarande reaktiviteten trots immundämpande behandling, kan förklara det kroniska förloppet. Associationen mellan hög antikroppsnivå och lungsjukdom talar för att lungan kan ha en roll i uppkomsten av sjukdomen. Detta fynd stöder vårt syfte att studera denna immunreaktion ytterligare och försöka utveckla en metod att hitta immunceller som är viktiga i immunreaktionen för att kunna eliminera dessa. Fynd av anti-FHL1 antikroppar kan bidra till diagnos och eventuellt till bedömning av prognos.