Upptäckt och prediktion av sjukdomsförlopp vid symptomatisk icke radiografisk knäartros

Maria Andersson, Spenshults FoU-centrum, 75 000 kronor

Bakgrund och motivering

De flesta tidigare studier när det gäller artros inkluderar personer med röntgenförändringar (etablerad artros) och/eller personer med artros orsakad av ett trauma (t.ex. korsbandsskada). För att förbättra behandling och förebyggande åtgärder av artros, behövs ökad kunskap om tidigt sjukdomsförlopp, samsjuklighet och belastningsmönster som kan påverka sjukdomsförloppet även hos personer med knäsmärta som inte orsakats av ett trauma.

Syfte och mål

Den övergripande målsättningen är att studera den tidiga utvecklingen av knäledsartros och dess samband med generell artros, handartros, metabola sjukdomar, biomarkörer, långvarig smärta, fysisk funktion och belastningsmönster hos individer med knäsmärta, utan större trauma.

Metod

Projektet baseras på två kohorter med samma inklusionskriterie, knäsmärta, där kohort I är en ”historisk kohort” (Spenshults kohorten, n=279), som startades 1990 och avslutades 2010 och som kommer att användas för att validera resultaten från kohort II samt studera funna samband över en längre tidsperiod. Kohort II är en ny kohort (The Halland county knee osteoarthritis cohort, HALLOA, n=306), inklusion mellan december 2016 tom juli 2019. I HALLOA är 80% av deltagarna utan röntgenförändringar vid studiens start, vilket ger en möjlighet att studera det tidiga artrosförloppet. De som inkluderats i HALLOA kommer att följas under fem år med årliga uppföljningar. I första hand kommer kohort II att användas för att studera frågeställningarna i delprojekten.

Betydelse för patienten 

Det tidiga artrosförloppet behöver studeras ur ett helhetsperspektiv där man undersöker många aspekter av sjukdomen, vilket görs i denna studie. Det är betydelsefullt att studera möjliga patofysiologiska mekanismer för att i förlängningen kunna förebygga, upptäcka och behandla sjukdomen på ett bättre sätt. Många studier har studerat sjukdomsförloppet hos personer med knätrauma, men detta kan skilja sig mot personer utan trauma och med annan samsjuklighet och belastningsmönster.