Har du någon gång upplevt en gikt-attack vet du precis hur oerhört smärtsamt det är. Inflammationen i leden gör att ingenting ens får nudda området. Du kanske googlar på gikt samtidigt som du känner ett växande obehag, vad kommer folk att tro?
På Reumatikerförbundet gillar vi fakta. Därför har vi pratat med Anna Svärd, överläkare vid Kliniken för reumatologi på Falu lasarett, om det forskningsprojekt hon leder inom det nationella giktnätverket.
Projektets övergripande syfte är att ge patienter med gikt möjligheten att leva ett liv utan attacker, smärta och ledskador – för det går. Lite bakgrundsfakta om gikt; Besvären uppkommer av att urinsyra ansamlas i blodet tills koncentrationen blir så hög att det fälls ut som vassa kristaller som resulterar i väldigt smärtsam inflammation.
Främst är det basleden i stortån som drabbas men alla leder i kroppen kan bli inflammerade. Behandlingen som finns är både billig och effektiv och gör att man kan leva fri från smärta och svullna leder. Patientgruppen får däremot tyvärr alltför sällan den vård de behöver.
Hur ser den ultimata behandlingen ut för en person som lider av gikt? Hur blir man fri från sjukdomen?
När man söker akut för gikt behandlas man först med inflammationsdämpande läkemedel för att lindra den akuta attacken. Sedan bör man påbörja behandling med urinsyrasänkande läkemedel, för att förebygga ytterligare attacker. Det kan i början behövas ett par turer till mottagningen. När man börjat med den urinsyrasänkande behandlingen ska man kontrollera nivån av urinsyra i blodet ochdosen behöver stegvis ökas till dess patienten nått sitt målvärde, där man är besvärsfri.
Så inga höga urinsyravärden, inga vassa kristaller, ingen smärta. Det låter inte så komplicerat. Hur kommer det sig då att bara 30% av patienter med gikt är helt fria från besvär?
Det finns flera möjliga förklaringar som ligger bakom varför det är så, säger Anna. Det förekommer mycket stigma kring gikt. Det saknas kunskap och sjukdomen har låg prioritet.
Det händer också att patienter slutar med medicinen när de mår bra, och då kommer gikten tillbaka.
Stigmat, det är att gikt förut kallades portvinstå och kan leda in på tankar som huruvida jag själv orsakat sjukdomen genom dåliga levnadsvanor. Nej, menar Anna, de faktorer som är kopplade till livsstil (alkohol, övervikt) har inte fullt så stort inflytande som tillskrivits dem genom tiderna.
Den bärande faktorn är generna, dvs ärftligheten. Om man ligger på gränsen till att få gikt kan goda levnadsvanor spela roll, speciellt om man är högkonsument av alkohol och kan minska den radikalt. Men i de flesta fall är de genetiska faktorerna så starka att urinsyranivåerna inte går att påverka utan medicin som ofta kan behöva tas resten av livet.
Personer med gikt behandlas i primärvården. Vad ska till för att en större andel ska må bra?
Det är precis det vi undersöker i vår studie, förklarar Anna. Vi intervjuar vårdpersonal och chefer å ena sidan och patienter å andra sidan. Vad behöver patienten och vad behövs i vården för att en insats ska bli så smidig som möjligt? Utifrån resultaten kommer vi att designa och testa en modell i primärvården.
Vad är din uppfattning om hur det kan komma att se ut?
Det beror lite på resurserna, hur det ser ut med personal och arbetssätt på vårdcentralerna och hur mycket patienten kan göra själv, säger Anna. I den brittiska förlagan till vår studie fick man väldigt goda resultat av en sjuksköterskeledd mottagning, om det fungerar även i Sverige är det en möjlig lösning.
Sedan lever vi i e-hälsans tidevarv, förhoppningsvis kan patienterna engageras mer i sin vård. Det återstår att se.
