Avhandlingens namn: ”Liposuction in Dercum´s disease – Clinical studies regarding Dercum´s disease and the effect of liposuction.”
Dercums sjukdom, som också kallas adiposa dolorosa eller fettvävnadsreumatism, är en sjukdom med oklara diagnoskriterier. Den påminner mycket om fibromyalgi, med den skillnaden att vid Dercum upplevs smärtan sitta i fettvävnaden. Den stora tröttheten (fatigue) och en allmän sjukdomskänsla ingår också generellt.
Avhandlingen analyserar ett omfattande arbete, som insamlats av handledaren docent Håkan Brorson, med syfte att genom fettsugning försöka minska symtomen, framför allt smärtan hos patienter med diagnosen Dercums sjukdom. Resultaten är positiva, men inte övertygande för att rekommenderas som standardbehandling. Goda försök att hitta nya kännetecken och därmed diagnoskriterier för sjukdomen har också gjorts, men tyvärr utan framgång.
Resultat
I avhandlingen finns en förtjänstfull genomgång av all forskning som gjorts hittills. Olika diagnoskriterier har föreslagits för olika varianter av sjukdomen, men det saknas internationell standard. De kriterier som föregick fettsugningen var: generell fetma (obesitas) samt smärta i fettvävnaden i mer än 3 månader. Fettsugningen var olika mycket hos olika patienter och varierade i fettvikt mellan ½ och 10 kg. Vid ingreppet påverkas nervvävnad vilket ger minskad smärta och känsel i området.
I det första arbetet konstaterar Emma Hansson att patienternas vibrations- och temperaturkänsel inte förändrades efter fettsugning.
Det andra arbetet visade att patienternas smärtor minskade efter fettsugning. Det är dock svårt att avgöra om andra faktorer kan ha spelat in. Fettsugning är ett kraftfullt ingrepp och placeboeffekten kan därför vara stor. Cirka 80 % blev bättre, men efter fem år hade hälften av dem som fått smärtlindring fått tillbaka smärtan.
I det tredje delprojektet undersöktes koncentrationen av en rad olika neuropeptider som är kända för att fungera som signalmolekyler för smärta. Eftersom inga förändringar kunde påvisas så kunde inte heller dessa användas för att karaktärisera sjukdomen.
Det fjärde arbetet analyserade olika förekomst av inflammation i fettväven. En viss förhöjning kunde påvisas, men inte mer än hos kontrollgruppen av överviktiga personer utan Dercums sjukdom. Den inflammatoriska aktiviteten i fettvävnaden kan alltså inte vara förklaringen till de svåra symtom som många patienter med Dercums sjukdom upplever.
Ingen ny information är också information
Är vi då tillbaka på ruta ett? Nja, inte riktigt. Men gåtan består och troligen får man söka andra förklaringar än inflammation som orsak till Dercums sjukdom. I avhandlingen redovisas exempelvis små studier där avvikelser i vissa hormoner redovisas och ämnesomsättningsstörningar ligger förstås nära till hands. Mycken ny kunskap har också kommit fram på senare tid gällande den långvariga smärtans påverkan på centrala mekanismer i hjärnan. Kanske finns det även ledtrådar här om hur den långvariga stress som smärtan orsakar även kan påverka ämnesomsättningen.
Några nya behandlingsinriktningar gav dock inte avhandlingen.
Ett Tack till Emma som vågat ge sig på detta område som är så svårkaraktäriserat och till docent Ralph Nisell, reumatolog på Karolinska sjukhuset för en omsorgsfull opposition som lyfte fram och förtydligade de viktigaste dragen i avhandlingen.
Mer information
Titel: Liposuction in Dercum´s disease – Clinical studies regarding Dercum´s disease and the effect of liposuction, Lunds universitet, 2011
Författare: Docent Emma Hansson
– Efter avhandlingen fullgjorde vi pågående studier samt skrev en översiktsartikel om Dercums sjukdom. Efter detta avslutades Dercumforskningen på vår klinik eftersom det hade visat sig att plastikkirurgisk behandling inte är det optimala för patienter. Jag har gått vidare med forskning på barnmissbildningar, säger docent Emma Hansson.
Länk till avhandlingen (på engelska) med svensk sammanfattning på sidan 107
Läs mer om Dercums sjukdom på diagnossidorna.
