Smärta som signal på underliggande sjukdom eller skada är en av kroppens viktigaste skyddsmekanismer. Det är så vi vet att något är fel eller skadat. Smärta är en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada men som också kan upplevas utan att det går att påvisa någon skada. Det är själva definitionen på smärta, som alltså är en personlig upplevelse som inte kan påvisas eller uteslutas med objektiva metoder.
Det är viktigt att skilja på akut och långvarig smärta. Den långvariga smärtan kan inte betraktas som akut smärta över en längre tid eftersom det handlar om olika typer av smärtmekanismer.
Långvarig smärta innebär en smärta som varat i mer än tre månader och som kan delas in i nociceptiv, neuropatisk och nociplastisk typ. Kombinationer av typerna är också vanligt förekommande.
- Nociceptiv smärta kan man beskriva som vävnadsskadesmärta. Man får en skada, inflammation eller kanske syrebrist i en vävnad och smärtreceptorerna (som heter nocireceptorer) skickar signaler via nervsystemet till hjärnan som gör att vi upplever smärta och obehag.
- Neuropatisk smärta beror på en skada eller en sjukdomsprocess i själva nervsystemet till exempel diskbråck, ryggmärgsskada eller multipel skleros.
- Nociplastisk smärta är ett nytt begrepp sedan ett par år tillbaka och beskriver en smärta som från början varit akut nociceptiv eller neuropatisk men som över tid medfört förändringar direkt i det smärtsignalerande systemet. Denna förändring (plasticitet) beskrivs ibland som central sensitisering eller centralt störd smärtreglering, det är helt enkelt som att volymen på smärtsignalen ökar. Fibromyalgi är ett exempel på ett nociplastiskt smärttillstånd men även reumatiska sjukdomar kan utvecklas till denna typ av långvarig, generaliserad smärta, det vill säga en upplevelse av datt smärtan omfattar en stor del av kroppen.
Central sensitisering leder till ökad smärtkänslighet, smärtspridning (generaliserad smärta) och det är också vanligt med ökad mängd symtom över tid och oproportionerlig smärta i förhållande till den ursprungliga skadan eller sjukdomen.
Patienter med reumatoid artrit som har kvarvarande smärta trots att inflammationen är under god kontroll löper ökad risk att utveckla generaliserad smärta. Det finns också samsjuklighet mellan reumatoid artrit och fibromyalgi.
Det är sedan tidigare känt att ett flertal olika faktorer samverkar och bidrar till utvecklingen av långvariga smärttillstånd och att påverkan är väldigt individuell. Dessa biologiska, kognitiva, beteendemässiga och sociala faktorer är alla viktiga att ha med i bedömning och förståelse av smärta. Biologiska faktorer kan vara arvsanlag eller en pågående inflammation. Psykologisk påverkan på smärta kan handla om depression, ångest eller smärthantering. Katastroftankar är något forskarna på senare tid har sett kan påverka behandlingseffekten. Sociala faktorer som kan spela in är miljö och socioekonomisk situation.
Det är av stort värde att man som smärtpatient bedöms och behandlas av ett multiprofessionellt team, som kan innefatta läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator och psykolog. Teambehandlingen kan inkludera KBT (kognitiv beteendeterapi) eller ACT (acceptance and commitment therapy) och åtgärder för att öka den fysiska funktionsförmågan. Fysisk aktivitet och träning kan, utöver att förbättra funktionsförmågan, även ha en smärtreglerande effekt. Värt att veta är att förhållandet mellan fysisk aktivitet och smärta är komplext och behöver därför anpassas individuellt till hur mycket man behöver röra på sig och hur hårt man kan träna. Positiva behandlingseffekter som har dokumenterats av de olika behandlingsformerna är färre sjukbesök, reducerat läkemedelsbruk och minskad sjukskrivning.
Information och kunskap kan, utöver eventuell läkemedelsbehandling bidra till ökad smärtkontroll och livskvalitet. Vid långvarig smärta är det inte ovanligt att man som patient känner besvikelse och frustration över utebliven effekt och ökad kunskap om central sensitisering kan ge en rimlig förklaring till smärtan och förståelse för att emotionella/kognitiva faktorer, såsom till exempel olika typer av stress, påverkar smärtkänsligheten. Sådan information är avdramatiserande och främjar ett ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande. Med kunskapen minskar rädslan för smärtan samtidigt som egenansvar och förståelse för behovet av mer helhetsinriktad behandling ökar.
Allting passar inte för alla, men det finns alltid en väg
Orden är Jon Lampas, överläkare på reumatologen på Karolinska Universitetssjukhuset och docent vid Karolinska Institutet, apropå att man måste ta ett helhetsgrepp och se över samtliga inverkande faktorer när man behandlar för långvarig smärta. Lyssna på Jon i ett avsnitt av Reumapodden från i vintras där han berättar om långvarig smärta vid reumatisk sjukdom och hur även kronisk trötthet (fatigue) kan påverka.
Du hittar avsnittet här: Reumapodden med Jon Lampa om långvarig smärta
Mer läsning. Tema: smärta
Vill du få vårt nyhetsbrev om forskning? Anmäl dig nedan med din e-postadress!
