Vad har hänt med sjukförsäkringen?

Forskning om utvecklingen från trygghet till individens ansvar

De senaste åren har tillämpningen av lagar och regler blivit stramare och i dag handlar Socialförsäkringen mindre om trygghet och mer om individens eget ansvar. Det menar forskaren Angelica Börjesson.

Socialförsäkringspolitiken i Sverige bygger sedan länge på idén att staten ska ge ekonomisk trygghet i utbyte mot aktiva och produktiva medborgare. Det berättar Angelica Börjesson, doktor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, som forskar om sjukförsäkringspolitiken.

– Sedan 1990-talet har det skett en succesiv övergång från betoning på trygghet till mer fokus på individens ansvar och aktivitet. Sjukförsäkringen har under de senaste åren kännetecknas av en stramare tillämpning av lagar och regler, säger hon.

De första stegen för att strama åt sjukförsäkringen kom i mitten av 1990-talet. Den socialdemokratiska regeringen lagstiftade då om att enbart medicinska skäl skulle ligga till grund för rätten till sjukpenning. Sociala, ekonomiska eller arbetsmarknadsmässiga skäl fick inte vägas in. 1997 infördes även den så kallade steg-för-steg-modellen. Då tittade handläggaren i olika steg på hur en person kunde komma tillbaka till arbetsmarknaden. 

– Vid varje steg uttömdes alla möjligheter för att personen skulle kunna behålla sin position hos sin arbetsgivare. Fokus låg mycket på rehabilitering.

De här förändringarna infördes i efterdyningarna av finanskrisen i början av 1990-talet, då det finansiella läget var ansträngt och besparingskraven hårda. När sjuktalen steg i slutet av decenniet tillsattes flera utredningar för att ta reda på varför. Angelica Börjesson berättar att flera av rapporterna antydde att sjukförsäkringen kommit att användas för att lösa problem som den inte var avsedd för. Det kunde till exempel vara att människor sjukskrev sig för att det inte fanns jobb. I början av 00-talet tillsatte den socialdemokratiska regeringen därför en utredning av socialförsäkringen.

– Där kom förslag om en tidsgräns för sjukskrivningar och att Sverige borde titta på hur andra länder jobbar med fasta tidpunkter och standardiserade bedömnings­instrument.

2008 införde alliansregeringen den så kallade rehabiliteringskedjan, som innebar en mer frekvent prövning av arbetsförmågan. De införde också en tidsgräns på 2,5 år för sjukskrivningar, som den socialdemokratiska regeringen sedan tog bort.

– Rehabiliteringskedjan handlar mer om utvärdering av arbetsförmåga än om rehabilitering.

Tidigare var grundprincipen att sjukförsäkringen skulle skydda en persons etablerade position på arbetsmarknaden. Du skulle inte behöva göra andra arbetsuppgifter, gå ner i lön eller byta arbetsgivare för att du blev sjuk. Nu har sjukförsäkringen blivit mer av en omställningsförsäkring, menar hon, där fokus ligger på om personen kan ta något annat jobb på arbetsmarknaden.

Om politikerna på 1990-talet försökte påverka sjuktalen genom lagstiftning sker det på 2010-talet mer genom styrning av Försäkringskassan, till exempel genom olika siffermål för hur många som ska vara sjukskrivna.

– Fokus ligger på inflöde och utflöde i sjukförsäkringen, snarare än på varför människor hamnar i sjukskrivning. Det talas inte så mycket om orsaker och förebyggande åtgärder. Det skulle behövas en mer genomgripande analys av vad som gör människor sjuka. 

Mer läsning om sjukförsäkringen

Text: Jennie Aquilonius
Ur Reumatikervärlden 1/2020
Tema sjukförsäkringen

Reumatikervärlden är en medlemsförmån och utkommer med sex nummer varje år. Bli medlem du också!

Facebook-kommentarer

DU MISSAR VÄL INGET INTRESSANT?

Prenumerera på nyhetsbrevet!