30 mil på cykel blev morot

Det gör ont att stå och laga mat och det gör ont att sitta och åka bil. För Amanda Hallesjö har livet tagit en stor vändning det senaste året. Det började med en molande värk i baksida lår och korsryggen, vilket hon inte lade så stor vikt vid till en början. Med en bakgrund som elitfotbollsspelare och fem år på fotbollscollage i USA tänkte hon att det berodde på korta och strama muskler.

– Jag hade slutat spela fotboll och börjat träna inför Göteborgsvarvet. Jag tänkte att jag nog bara behövde bygga upp muskulaturen i kroppen, men ingenting hjälpte, berättar hon.

Till slut lade hon Göteborgsvarvet på hyllan och trappade ner träningen – men inte heller det hjälpte. Tvärtom blev smärtan värre och övergick i en annan typ av värk som strålade från rumpan ner i benen. Efter flera besök hos en fysioterapeut blev hon rekommenderad att göra en magnetröntgen och ganska snart blev hon remitterad till en reumatolog.

– Röntgenbilderna visade att det inte var något ortopediskt, men jag hade mycket inflammation i bäckenet, SI-leden, korsryggen och höfterna, säger hon.

Tanken på att det kunde vara något kroniskt skrämde henne och hon började genast googla på reumatiska sjukdomar. Hos reumatologen har hon ännu inte fått ett helt säkert besked men hon utreds för Ankolyserande spondylit – en inflammatorisk sjukdom i bäcken- och ryggleder.

– Jag blev satt på antiinflammatoriska läkemedel och fick med mig en broschyr hem där jag kunde läsa mer om diagnosen.

Efter det första besöket hos läkaren fick Amanda Hallesjö komma till en fysioterapeut där hon blev ordinerad ett strikt träningsprogram. Eftersom hon alltid har tränat mycket – även på elitnivå – var hon van vid många träningspass och tänkte att det inte skulle vara några problem. Men nu när träningen plötsligt blev ett måste tog det emot.

– Jag gillar att sätta upp mål. Men när det blev ett krav för att inte ha ont kändes det jobbigt Det lustfyllda försvann.

En annan sak som blev jobbig med den ständiga smärtan var tvånget att röra sig mycket i vardagen, exempelvis på jobbet. Hon kan inte sitta för långa stunder vid datorn och måste ta promenader på lunchen.

– Jag behöver röra på mig konstant, det är en stress när jag är på jobbet. I möten måste jag ställa mig upp ofta. Det gör att man känner sig lite märkvärdig hela tiden, säger hon.

Men även om den förmodade reumatismen har medfört en del jobbiga tankar och moment försöker Amanda Hallesjö att se det positiva – för det hade varit värre att få en diagnos som kräver ett stillasittande liv.

– Eftersom jag i grunden tycker om träning är det såklart positivt att det är bra att röra på sig.

För att vända den negativa tankespiralen har hon nyligen bestämt sig för att träna inför Vätternrundan 2025. Det är ett drygt 30 mil långt cykellopp runt sjön Vättern.

– Jag har alltid tyckt om att springa, men har lite svårt för det nu. Men att cykla fungerar jättebra, berättar hon.

För att ytterligare öka motivationen och förhoppningsvis inspirera andra har Amanda Hallesjö varit i kontakt med Reumatikerförbundet och beslutat om att starta en insamlingskampanj. För varje cyklad mil under träningen och loppet kommer Amanda Hallesjö att skänka en krona.

– En krona låter kanske inte så mycket, men det kommer att bli många mil, säger hon.

Alla andra – medlemmar eller icke medlemmar – som vill bidra till insamlingen får gärna göra det också, säger hon.

– Det är många som mår mycket sämre än vad jag gör. Jag har gått med i en Facebook-grupp för att få kontakt med andra reumatiker, och jag har fått höra mycket om hur de biologiska läkemedlen har gjort underverk för dem. Allt är ju tack vare forskningen, det är så himla viktigt och något jag vill bidra till!

Amanda Hallesjö är fortfarande under utredning för sin diagnos och får själv inte någon behandling med biologiska läkemedel, men tanken är att hon ska testa det för att se om smärtan blir mindre.

– Att åka bil är exempelvis fruktansvärt för mig. Det strålar och gör ont. Samma sak när jag står och lagar mat. Så jag ska få testa och se om det hjälper, säger hon.

Oavsett läkemedel är det träningen som är i fokus nu för Amanda Hallesjö och hon hoppas att hon kan inspirera andra till att hitta en positiv inställning till att vara fysiskt aktiv.

– Det gäller att hitta något som känns roligt, så som jag har gjort med cyklingen. Men det kan lika gärna vara dans eller promenader. Man måste ju hålla på livet ut och vara aktiv och då måste det vara hållbart. Och att komma bort från ordet måste!