Styrelsen för Stiftelsen Stig Thunes fond beviljade projektanslag för vårdforskning 2021 till Anna Torell.

Anna Torell

Titel: Predoktorand, leg fysioterapeut, Rehabilitering Ängelholms sjukhus, Region Skåne, Högskolan i Halmstad

Beviljat belopp: 110 000 kronor

Forskningsprojekt: Fysiologiska och självrapporterade effekter av och följsamhet till en högintensiv träningsintervention för individer med inflammatorisk ryggsjukdom

Berätta lite om din studie?

Spondylartrit (SpA) är en kronisk inflammatorisk ryggsjukdom som ofta debuterar i åldern 15 – 30 år. Att leva med sjukdomen kan påverka både den fysiska och psykiska hälsan och det föreligger en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Fysisk träning är en viktig del av behandlingen och tidigare studier har visat att högintensiv träning verkar kunna påverka inflammationsparametrar och kardiovaskulära riskfaktorerna hos dessa personer. I vår studie vill vi undersöka effekterna av högintensiv intervallträning hos personer med SpA, i vilken utsträckning rekommenderad träning genomförs och hur träningen upplevs. Träningsupplägget i vår studie utgörs av högintensiv intervallträning i egenvald aktivitet med regelbunden coaching utifrån individuella behov. Initialt instrueras och coachas personerna genom fysiska besök, men coachingen övergår efter ett par veckor till att huvudsakligen ske digitalt.

Varför är studien viktig?

Trots att tidigare studier visat positiva resultat av högintensiv träning kan det vara svårt att lyckas träna regelbundet över tid. Vi behöver lära oss mer om effekterna av denna typ av träning och hur träningen ska kunna optimeras och individanpassas så att den kan fungera för personer med SpA. Upplägget med egenträning i självvald aktivitet tillsammans med individanpassad regelbunden coaching kan ge större valmöjlighet samt underlätta och förbättra möjligheten till fortsatt regelbunden hälsofrämjande fysisk träning.

Vad kan den leda till i framtiden?

Upplägget skulle i framtiden kunna implementeras i en klinisk vardag och således gynna fler personer. Det skulle kunna bidra till ett mer optimalt och individanpassat omhändertagande, ökad livskvalitet och minskad sjuklighet för personer med SpA.