Hur kan vi hjälpa de patienter som ännu inte fått tillräcklig effekt av dagens behandlingar? Det är en av de frågor som forskaren Katerina Chatzidionysiou arbetar med i det stora svenska projektet Framtidens reumatologi.
Forskning ger hopp!
Fjärde februari sammanträdde Vetenskapliga Nämnden och diskuterade ansökningar från forskare från hela Sverige. Reumatikerförbundet fick 152 ansökningar i år, vilket är rekord.
Dagens behandling mot systemisk skleros kan bromsa, men sällan stoppa lungfibros eller få sjukdomen att gå tillbaka. I framtiden kanske nutida läkemedel kan kombineras med andra behandlingsalternativ för bättre effekt.
Nedsatt handfunktion är vanligt vid inklusionskroppsmyosit (IBM) och kan ha stor påverkan på patientens förmåga att klara av även enkla aktiviteter, som att hålla i bestick eller öppna en flaska. En forskargrupp jobbar nu för att Sverige ska kunna delta i fler internationella studier om IBM.
I kroppens celler finns mitokondrier* som ska omvandla energi från mat till energi som cellerna behöver för att utvecklas. Men om funktionen krånglar kan mitokondrierna istället bidra till fibromyalgi. Mitokondriernas struktur och funktion ska nu kartläggas, vilket skulle kunna avslöja mekanismerna bakom muskelsvaghet.
En patient som känner sig delaktig i sin egen vård tar mer ansvar och följer i större utsträckning behandlingsriktlinjer, som att ta läkemedel eller vara fysiskt aktiv. I Lund och Halmstad studerar en forskargrupp hur vården kan bidra till att öka patienters egen upplevelse av delaktighet och egenmakt.
Som ett detektivarbete – så beskriver Inger Gjertsson arbetet som forskare. I ett personligt möte med forskningspartnern Åsa Fiskáare samtalar de om drivkrafter, utmaningar och förhoppningar om framtidens reumaforskning.
Med hjälp av en av de största insamlade patientgrupperna i världen ska forskare i Uppsala försöka identifiera riskmarkörer i blodet bland personer med Sjögrens sjukdom. Syftet är att hitta de individer som har risk att få påverkan på olika organ eller utveckla lymfkörtelcancer. En målsättning är också att bidra till utvecklingen av nya behandlingar.
Snabbare och säkrare diagnos av återfall i jättecellsarterit (GCA) kan bli resultatet av en studie i Linköping. Det skulle kunna innebära minskad risk för underbehandling, men också minskad risk för onödig kortisonbehandling av patienter vars symtom beror på något annat än GCA.
Ju ovanligare en diagnos är, desto svårare kan det vara för vårdpersonal att ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Ett register för myositsjukdomar hos barn kan snart bidra till att kunskap kan delas på ett enklare sätt, vilket kommer att resultera i en mer jämlik vård.
I framtiden kan det bli enklare att identifiera personer som har hög risk att utveckla reumatoid artrit och som kan ha nytta av förebyggande behandling. Därmed kan patienter med lägre risk slippa onödig behandling med eventuella biverkningar.