"Det går inte att spåra vart pengarna har tagit vägen"

– Fem år har gått och inget har hänt, säger Reumatikerförbundets Tommy Olsson som sitter med i myndighetens patientråd.

Det har gått fem år sedan regeringen tog initiativ till en omställning i hälso- och sjukvården till en god och nära vård. Syftet med omställningen är att vården i högre grad ska bedrivas utifrån patienters behov och förutsättningar samtidigt som hälso- och sjukvårdens resurser ska användas mer effektivt. Sedan 2020 har Myndigheten för vård- och omsorgsanalys haft i uppdrag från regeringen att utvärdera omställningen och i slutet av mars i år presenterades en slutrapport, vilken har fått stor uppmärksamhet då den i stora drag visar på att inget av omställningens mål har uppnåtts hittills.

– Reumatikerförbundet kan tyvärr skriva under på all kritik som förs fram i rapporten. Analysen visar också på att initiativet redan från början har varit otydligt. Det är nästan så att ingen riktigt begriper det övergripande syftet med omställningen och vad den innebär i praktiken på regional och kommunal nivå, säger han.

En av de punkter Tommy Olsson särskilt vill lyfta från rapporten är att den ekonomiska styrningen och uppföljning av den inte har fungerat. Mellan 2019 och 2024 har regeringen betalat ut cirka 31,5 miljarder kronor till regioner, kommuner och SKR för omställningen. Men i dag är det nästan omöjligt att veta vart pengarna har tagit vägen.

– Det går inte att spåra pengarna, speciellt inte på kommunal nivå. De kan ha hamnat i den totala budgeten, men ingen vet då det inte har funnits någon uppföljning kring var pengarna har hamnat, säger han.

En annan viktig del han vill lyfta i slutrapporten är den om att patienter i all väsentlighet inte upplever att vården har blivit bättre – vare sig det gäller delaktighet, tillgänglighet eller kontinuitet. Exempelvis har andelen patienter som uppfattar att de har en fast läkare legat kvar på samma nivå sedan 2020, och utgörs fortfarande bara av cirka en tredjedel av befolkningen.

– Det här är något som jag och våra medlemmar verkligen kan skriva under på. Vi som patienter upplever inte någon bättre tillgänglighet, säger han.

Precis som Myndigheten för vård- och omsorgsanalys skriver i sin slutrapport säger även Tommy Olsson att ett av de största problemen i omställningsarbetet är att primärvården inte har stärkts – något som är helt avgörande för att även de andra målen ska kunna uppnås.

– Utredningen visar att en stärkt primärvård är det mål som i minst utsträckning har fått genomslag i styrningen av arbetet. Vi kan även se att antalet specialister och distriktssköterskor inom primärvården har gått ned. Det visar en del av problematiken, säger han.

Gör om och gör rätt – det är budskapet i rapporten, som bland annat föreslår en samlad och tydlig styrstrategi och att regeringen konkretiserar varför omställningen är viktig och vilka mål som ska prioriteras. Att stärka primärvårdens förutsättningar är ytterligare en rekommendation som föreslås utifrån rapporten, något som Tommy Olsson menar är av högsta prioritet.

– Reumatikerförbundet har flera diagnoser som enbart hanteras i primärvården, artros exempelvis. För den här patientgruppen måste allt fungera inom primärvården – rehabilitering och uppföljning. Det gäller andra diagnoser också, som fibromyalgipatienter. Det bara måste fungera!

Avgörande framåt enligt Tommy Olsson är att få till en samordning mellan regionerna och att styrningen av resursfördelningen sköts på vettigt sätt. En ljusglimt framöver är att Socialstyrelsen ska ansvara för resursfördelningen, berättar Tommy Olsson.

– Det blir förhoppningsvis en övergång som skulle kunna göra det lättare att fördela de ekonomiska resurserna, samt följa upp hur de används. Men grundutmaningen för hela omställningen är att den nationella samordningen inte fungerar. En del regioner har ju faktiskt kommit i gång på ett bra sätt. Men samordningen mellan regioner och inom de egna leden kommunalt, är vad vi ser nästan obefintlig. Varje region ska uppfinna hjulet själva. Det här är ett problem som går igen i nästan alla nationella strategier, avslutar han.