Hallå där, Nicole!
Har du känt av något stigma eller ifrågasättande från din omgivning?
Ja gud ja, väldigt ofta. Jag får ju alltid höra "men du ser ju inte sjuk ut och du är ju så ung". Och sedan får jag väldigt ofta arga blickar om jag väljer att sätta mig ner i kommunaltrafiken när det är mycket folk. Men jag gör ju det för att jag har ont och inte alltid orkar stå.
Hur var övergången från barnreumatiker till vuxen?
Övergången från barnavdelningen till vuxen var hemsk faktiskt. Dels var det jobbigt att behöva lämna tryggheten efter nästan 7 år. Under de åren hade jag samma läkare hela tiden. Så det var ju absolut en chock i sig att behöva flytta från en avdelning där man kände alla, där man visste hur saker gick till, till att helt plötsligt få ny läkare, ny mottagning. Ja allt nytt. Det jobbigaste jag upplevde var bemötandet.
Vad har reumatismen betytt för din självbild och dina ambitioner?
Jag tror nog att min reumatism gett mer mig anamma och pannben. Så många gånger har jag fått höra att jag inte kommer kunna göra det ena eller andra på grund av min sjukdom men det har istället blivit min stora drivkraft. Att jag ska visa dem att jag visst kan!!
Vad har Reumatikerförbundet betytt för dig?
Det har varit skönt att ha Reumatikerförbundet dels för att man känner sig mindre ensam med sin sjukdom. Man hittar andra som har samma diagnos men också andra som kan dela med sig av sina erfarenheter. Sen känns det också kul att kunna läsa om vad som händer inom forskningen.