Intervju med Maria Andersson, FoU-Spenshult.  Smärta i samband med reumatisk sjukdom är väldigt vanligt. Men även om inflammationen kan dämpas är det inte alla som blir av med sin smärta. Därför måste smärta i många fall behandlas som en egen sjukdom.

Maria Andersson är i princip uppvuxen med reumatologi. Hennes mamma arbetade som sjuksköterska på Spenshults reumatikersjukhus utanför Halmstad. 1983 fick hon sitt första sommarjobb där och ”sen har det rullat på”.

Jag har arbetat på avdelning, som gymnastikbiträde och som sjukvårdsbiträde. När jag började på Spenshult låg patienterna i sträck med tyngder i sängen och hade en massa felställningar. Idag är det en annan situation och det är en fantastisk utveckling.

Hon utbildade sig till biomedicinsk analytiker, fick jobb på labbet på Spenshults sjukhus och arbetade där i tio år innan hon började forska. Idag har hon avancerat till senior forskare och ansökan för docentur skickas in i höst.

Nu har jag administrativt ansvar på FoU Spenshult i Halmstad, som är vårt forskningscentrum, och ansvarar för biobanken och den stora projektdatabasen i Barfot-studien. Där ser jag till att alla resultat matas in i databasen, så att forskarna inklusive henne själv får tillgång till data att arbeta med.

Bättre behandling genom strukturerad uppföljning

Barfot står för bättre antireumatisk farmakoterapi. Syftet när studien startade var att hitta bättre behandling genom strukturerad uppföljning. Det gäller än idag, men med ett bredare anslag.

Syftet med projektet som Reumatikerförbundet stöttar är att fortsätta driva Barfot-projektet, som studerar nydebuterad reumatoid artrit (RA/ledgångsreumatism). De första personerna inkluderades 1992, och de sista 2006.

Vi följer dem i 15 år, så 2021 räknar vi med att vara klara. Det är 2 800 personer som vi följer genom registrering av aktivitetsvariabler, självskattade variabler och röntgen.Forskarna är intresserade av att studera bland annat smärtutveckling och samsjuklighet.

Bättre på att bedöma

Vi är intresserade av att patienterna, oavsett reumatisk sjukdom, ska få en mer riktad behandling. Därför behöver vi som forskare, och läkarna, bli bättre på att bedöma både sjukdomen och behandlingseffekten, och vad som påverkar de mått vi använder för att värdera behandlingseffekten.Som exempel nämner hon DAS28 och HAQ. DAS28 är ett mått på sjukdomsaktivitet och HAQ är ett frågeverktyg som används för att mäta, gradera och följa upp reumatisk sjukdom och hur den påverkar fysisk funktion. Forskning visar att både DAS28 och HAQ påverkas av smärta, så om någon har högt på DAS28 eller HAQ kan det bero på smärta och/eller den grundläggande reumatiska sjukdomen. I Barfot är det 30 procent som har kronisk smärta.

Vill följa sjukdomsförlopp

– Därför måste en person med högt DAS28 eller HAQ, som beror av smärta, behandlas annorlunda än någon som har högt DAS28/HAQ på grund av sjukdomen. Där ligger mitt intresse, att se patienten och inte bara mått och mätvärden. Jag är framför allt intresserad av att följa sjukdomsförlopp, och se vad som påverkar de markörer vi har för att följa olika sjukdomsförlopp.

En del av Barfot-projektet rör smärtutveckling och samsjuklighet hos personer med RA och generaliserad smärta. Tidigare forskning visar att de som har kroniskt utbredd smärta har en högre grad av samsjuklighet. En teori är att de använder mer NSAID-preparat mot smärtan, där vissa NSAID-läkemedel kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom.

– Eller så adderar NSAID-preparat en ökad risk hos dessa personer som redan har en ökad risk. Vi vet inte riktigt ännu.Men om smärtan är en konsekvens av RA-sjukdom, eller en egen sjukdom, är forskarna inte riktigt säkra på ännu.

Behandla Sjukdomen och smärtan som två separata sjukdomar

Hos personer där smärtsystemet redan är aktiverat sedan tidigare kan RA-sjukdom addera något till smärtan som redan finns. Det är svårt säga vad som är hönan och ägget, men oavsett så måste vi med största sannolikhet utreda och behandla RA för sig och smärtan för sig, som två separata sjukdomar.

Det stärks av vetenskapliga data som talar för att 30 procent av personer med RA inte har någon effekt av biologiska läkemedel.– Det kan vara dem som har en kroniskt utbredd smärta sedan innan de fick sin RA-diagnos, en smärta som aldrig kommer att påverkas av dessa läkemedel. Man har fått ner inflammationen men inte smärtan.

Anslaget från Reumatikerförbundet betyder mycket

Utan anslaget från Reumatikerförbundet hade inte Barfot-projektet kunnat fortsätta.

Då hade vi fått göra det på vår fritid, och det hade nog inte blivit lika bra.

Och apropå fritid, då är Maria Andersson gärna i stallet och håller på med sina hästar. Vid sidan av forskningen är ridning och hästar hennes stora passion. Och hon gillar även det som många andra hästmänniskor inte gillar.– Att mocka! Då luftar jag hjärnan och det är ett bra tillfälle att processa saker, att tänka på annat och komma på nya idéer.

Text: Fredrik Hed

Ursprungligen publicerad februari 2019

Kort fakta om Maria Andersson

Titel: Biomedicinsk analytiker och doktor i medicinsk vetenskap. Arbetar som seniorforskare på FoU Spenshult i Halmstad.

Forskning: Arbetar inom två forskningsområden reumatoid artrit och artros. Inom båda områdena arbetar hon med att följa sjukdomsförlopp över tid. När det gäller reumatoid artrit är forskningen inriktad på att följa sjukdomsförloppet över tid för att lära sig mer om hur det ser ut och vad som påverkar det samt även vilka markörer som används för att beskriva sjukdomsförloppet och vad som påverkar dessa markörer. I förlängningen används dessa markörer av läkare för att bedöma sjukdomsaktivitet och val av behandling.

Drivkraft: Att lära sig mer, nyfikenhet. Vill att allt det hon gör ska komma patienterna till godo. 

Läs mer om Barfot på www.barfot.nu