Jag kommer arbeta för att patienternas medverkan i forskningen ökar!

Möt vår nya forskningsansvariga Monica Persson, som berättar om hur hon vill arbeta för att fler patienter ska vara forskningspartners. Samtidigt passar Monica på att ge några korta reflektioner om vad som hände på förra veckans European Alliance of Associations for Rheumatology (EULAR) konferens.

Grattis till nya jobbet på Reumatikerförbundet, Vad ska du göra på förbundet?

Jag ska vara forskningsansvarig. Det innebär att jag arbetar med forskningsfrågor och med våra forskningspartners. Jag kommer att arbeta för att patienternas medverkan i forskningen i Sverige ska öka.

En forskningspartner är en person som lever med en sjukdom, till exempel reumatoid artrit, och bidrar med sina erfarenheter till forskningsteamen på universitet och sjukhus. Efterfrågan på det växer.

I Sverige har reumatologin varit ledande på att arbeta med forskningspartners, mycket tack vare Reumatikerförbundet! Det Reumatikerförbundet gör är imponerande!

Fakta: Monicas karriär inleddes i England där hon utbildade sig till läkare och disputerade med en avhandling om medicinsk behandling av artros på University of Nottingham. Hon fortsatte med en postdoktor inom autoimmuna sjukdomar på samma universitet och en inom epidemiologi på Karolinska Institutet.

Vad fick dig att söka arbetet som forskningsansvarig på Reumatikerförbundet?

Dels för att reumatologi är ett så väldigt spännande område, med så många dimensioner. Dels för att jag vill bidra till forskningspartners ska bli en mer naturlig del av forskningen i Sverige.

Monica menar att Sverige har mycket att lära av Storbritannien där man i forskningsarbetet som regel har en aktiv samverkan med forskningspartners.

Med forskningspartners breddas perspektivet. Du får bättre forskning som garanterat är relevant! Reumatikerförbundet känns som en viktig organisation inom sjukvården och forskningen och jag tänker att här finns kraften att bidra till förändring.

I förra veckan var du med på EULARs konferens. Vad tar du med dig därifrån?

Det jag framför allt tycker var spännande var bredden, både av frågor och av diagnoser. Det var allt ifrån frågor om prevention, som hur passiv rökning påverkar reumatiska sjukdomar, till frågor om hur man lever med sin sjukdom; Bland annat om graviditet och fertilitet. Och så var det ett seminarium om betydelsen av forskningspartners, med bland andra EULARs ordförande – det visar betydelsen av det!

Ett seminarium handlade om placebo- och noceboeffekter. Noceboeffekten är motsatsen till placeboeffekten – det uppstår när man har negativa förväntningar på en behandling. Det kan till exempel handla om att bemötandet i vården inte är bra och att man därför inte får lika bra effekt av det som annars kunde vara ”rätt” behandling. Att den kontext patienten befinner sig i påverkar måendet och effekten av behandlingen.   

Avslutningsvis säger Monica:

Det här visar på betydelsen av att anlägga olika perspektiv i vården och i forskningen. Av vikten att inte bara ha fokus på läkemedel och på medicinsk behandling utan även på att komplettera med psykologi och fysioterapi och allmänt bemötande med mera.