Osteoporos

Osteoporos, eller benskörhet, är en mycket vanlig sjukdom. I Sverige räknas osteoporos inte till de reumatiska sjukdomarna, men sjukdomen är överrepresenterad hos reumatiker, framför allt hos dem med inflammatorisk sjukdom.

Förebyggande insatser som hindrar utveckling av sjukdomen och minskar risken för frakturer är mycket viktiga och avser bland annat kostråd och fysisk aktivitet. Det finns idag läkemedel för behandling av osteoporos och nya läkemedel är under utveckling.

Vem drabbas

Totalt uppskattas 300 000 kvinnor i Sverige ha osteoporos (benskörhet). Varannan kvinna och var fjärde man riskerar att under sin livstid få en fraktur (benbrott) som beror på osteoporos.

I Sverige räknas osteoporos inte till de reumatiska sjukdomarna, men sjukdomen är överrepresenterad hos reumatiker, framför allt hos dem med inflammatorisk sjukdom. Speciellt reumatoid artrit (RA, ledgångsreumatism), ankyloserande spondylit (AS, Bechterews sjukdom), SLE (systemisk lupus erythematosus) och polymyalgia reumatika ger ökad risk att utveckla osteoporos.

Symtom

Osteoporos ger ett skörare skelettben som lättare skadas. Första tecknet på benskörhet är därför ofta en fraktur. Gemensamt för frakturer som sker på grund av underliggande benskörhet är att det inte behövs fysisk påverkan, våld, för att de ska uppstå. Det kan räcka med att man trampar lite snett för att få en spricka i fotskelettet. Med andra ord kan situationer eller olyckor som i vanliga fall bara skulle ge vrickningar, blåmärken eller ömhet, istället leda till skelettskador vid benskörhet.

Så här ställs diagnosen

Frakturer som inträffat redan efter lätt påfrestning samt kotkroppsfrakturer, så kallade kotkompressioner, är viktiga tecken som tyder på benskörhet.

Bästa sättet att bedöma graden av benskörhet är genom så kallad DXA-mätning. DXA står för ”Dual Energy X-ray Absorptiometry” och är en apparat där bentätheten mäts med hjälp av en låg dos röntgenstrålar.

Resultatet visar de olika graderna av benskörhet som delas in i osteopeni, osteoporos och manifest osteoporos. Osteopeni är den lättaste formen av benskörhet, medan manifest osteoporos är den svåraste formen som också inneburit symtom i form av frakturer.

DXA används också för att följa effekterna av behandling.

Behandling

Målet med behandlingen är att försöka stoppa utvecklingen av osteoporos, samt att undvika framtida frakturer. Därför är förebyggande åtgärder som man själv kan utföra mycket viktiga.

Det finns ett antal läkemedel och kosttillägg som kan bromsa utvecklingen av osteoporos. Östrogen, kalcium, D-vitamin, bisfosfonater och SERM är de viktigaste. Bisfosfonater är en grupp av läkemedel som hämmar nedbrytningen av skelett och motverkar därmed nya frakturer. SERM är ett östrogenliknande ämne som kan ges till kvinnor som inte bör behandlas med östrogen.

Det här kan du göra själv

Förebyggande åtgärder som man själv kan utföra är mycket viktiga för att hindra utvecklingen av osteoporos samt förhindra frakturer. Fysisk aktivitet, rökstopp, näringsrik mat, normal vikt och daglig dos av dagsljus är hörnstenarna i förebyggandet av sjukdomen.

Om man redan har en utvecklad benskörhet är det viktigt att förebygga frakturer genom till exempel broddar på skorna och halkskydd i duschen. Är man benskör, mager och har lätt för att falla kan man också använda mekaniska skydd på utsatta kroppsdelar, till exempel ”höftprotektorer”.

OsteLink är ett nytt socialt nätverk för dig som vill träffa andra och lära dig mer om benskörhet – osteoporos.

http://osteolink.org/

Mer information

Osteoporos kommer från grekiskan och betyder ungefär ”onormalt porös benvävnad”. På vardagssvenska kallas tillståndet för benskörhet. Osteoporos är en vanlig sjukdom i Sverige som tillsammans med Norge ligger i topp i världen när det gäller antalet personer med sjukdomen.

Vad beror sjukdomen på?

I skelettet råder hela tiden en aktivitet av både uppbyggnad och nedbrytning av ben. Det är processer som sker samtidigt med varandra och fram till 25 års ålder är det uppbyggnaden som dominerar. Vid 25 års ålder är också skelettet som tätast. Sedan börjar en naturlig förändring av skelettet som sakta men säkert minskar tätheten. Hur snabbt denna process sker varierar mellan olika personer.

Den naturliga förändringen av skelettets täthet, som i stort sett alla till slut utvecklar, kallas primär osteoporos. Hos kvinnor utvecklas osteoporosen tidigare än hos män vilket beror på den östrogenbrist som uppstår i samband med klimakteriet. Östrogen har nämligen en skyddande effekt på benmassan.

Det finns också en sekundär form av osteoporos som kan framkallas av olika yttre faktorer som till exempel reumatisk sjukdom och långvarig kortisonbehandling. Risken för att utveckla benskörhet vid kortisonbehandling är dosberoende och effekten av detta har diskuterats flitigt. En del studier har till och med visats att en låg dos kortison till personer med ledgångsreumatism (reumatoid artrit) minskar risken för benskörhet. Det beror sannolikt på att kortisonet minskar ledinflammationen som är en del i utvecklandet av benskörheten. Kortisonet har däremot en negativ påverkan för tarmens kalciumupptag och även på hur kalcium utsöndras i njurarna.

Riskfaktorer för primär osteoporos

Icke påverkbara riskfaktorer

• Hög ålder
• Ärftlighet
• Kvinna

Påverkbara riskfaktorer

• Låg vikt (magerlagd)
• Låg fysisk aktivitet (under en längre tid)
• Rökning
• Låga östrogenhalter
• Överkonsumtion av alkohol
• För lite kalcium i kosten under en längre tid
• Brist på D-vitamin. D-vitamin finns i vissa födoämnen som fet fisk och bildas även i huden när den utsätts för dagsljus. Det räcker i allmänhet med 15 minuter dagligen utomhus under sommarhalvåret för att täcka behovet.
• Riskfaktorer för sekundär osteoporos
• Inflammatorisk sjukdom (till exempel reumatoid artrit, ledgångsreuamtism och SLE)
• Långtidsbehandling med kortison, framförallt i tablettform