Elektronik istället för medicin

Nervsystemet styr nästan allt i vår kropp – såväl våra rörelser som kroppstemperaturen, blodtrycket, hjärtfrekvensen, matsmältningen och immunsystemets aktivitet.

Den största nerven kallas vagusnerven och består av nästan 200 000 nervtrådar. Några av dem reglerar generell inflammation i kroppen, och det är dessa nerver som forskare nu arbetar med att aktivera med hjälp av svaga elektriska impulser. Syftet är att kunna minska den sortens överdriven inflammation som gör oss sjuka.

Hans forskning vid Medtechlabs, ett tvärvetenskapligt forskningscenter inom avancerad medicinteknik, handlar om just inflammationsneurovetenskap, det vill säga kunskapen om hur nerver reglerar inflammation. När denna kunskap överförs till kliniska studier och så småningom faktiska behandlingar kallas det för bioelektronisk medicin.

– Det klassiska sättet att göra ett läkemedel är att hitta den mekanism som gör oss sjuka och sedan skapa en molekyl som aktiverar eller blockerar den mekanismen. Men i stället för att tillverka kemiska läkemedel hittar vi sätt att göra samma sak med elektronik, förklarar han.

Runt om i världen har det redan gjorts ett antal studier på människa, där man på olika sätt stimulerat vagusnerven med elektricitet för att minska inflammation. I en av studierna, som publicerades 2016, inplanterades en stimulator under huden på halsen på personer med reumatoid artrit, RA. Från den pacemakerliknande dosan drogs trådar till vagusnerven, och dosan var aktiverad några minuter om dagen.

– Vissa blev väldigt hjälpta av behandlingen, men studien var mer på försöksstadiet. Resultaten från den här och flera andra studier tyder på att det här fungerar bra, men mer forskning behövs för att man ska veta säkert.

Just nu pågår en studie i USA med 250 patienter med RA – personer som inte blivit tillräckligt hjälpta av de biologiska läkemedel som finns på marknaden. Studien kommer att avslutas i början av nästa år och om man kan rapportera positiva resultat tror Peder Olofsson att utvecklingen kommer att gå snabbt. Förmodligen, säger han, kommer behandlingsmetoden i så fall att tillgängliggöras för patienter i USA redan under de närmaste åren. Därefter kan ett godkännande i EU bli aktuellt.

På Medtechlabs, som är ett samarbete mellan Karolinska institutet, KI, och Kungliga tekniska högskolan, KTH, har Peder Olofsson och hans kollegor arbetat tillsammans med ingenjörer och fysiker för att utveckla ett sätt att stimulera vagusnerven utan kirurgi. I stället för att behöva operera in något slags dosa kan man med deras teknik nå nerverna genom några tunna elektroder som fästs på huden.

Nu pågår försök med friska frivilliga, för att undersöka om man verkligen kan träffa de tilltänkta nerverna och om man får de fysiologiska effekter som önskas.

– Det här tycker vi förstås är väldigt intressant. Om man inte behöver använda kirurgi, som ju både innebär risker och kräver stora resurser, kan metoden bli tillgänglig för en mycket bredare målgrupp. Först för studier av många fler patienter och förhoppningsvis senare för behandling.

Nästa steg är att prova elektroderna på människor med RA. Forskargruppen jobbar på att förbereda en sådan studie. Om allt klaffar och går som gruppen tror, hoppas Peder Olofsson att behandlingsmetoden kan bli tillgänglig för personer med inflammatoriska reumatiska sjukdomar inom fem år.

De potentiella vinsterna med detta vore flera: Dels kan behandlingen fungera på en del av de patienter som inte har blivit hjälpta av biologiska tnf-hämmare, dels finns det god chans att den bioelektroniska medicinen ger färre biverkningar än den kemiska.

– Det är för tidigt att säga, men det är möjligt att vissa patienter kan få tillräcklig hjälp av enbart bioelektronisk medicin och då inte behöver tabletter eller injektioner. Hur mycket den bioelektroniska medicinen hjälper är troligen individuellt och beroende på sjukdomsorsaken för just den personen.

Säkerhetsmässigt är metoden väl utprovad – hundratusentals personer med epilepsi går redan i dag omkring med inplanterade vagusnervstimulatorer. Peder Olofsson säger att forskningsframstegen på det här området är mycket hoppingivande.

– Inte bara för personer med reumatism, utan för många med någon typ av inflammatorisk sjukdom.