Forskningen - hoppfull framtid för reumatiker

Att drabbas av en kronisk sjukdom är för många förknippat med oro och ovisshet inför framtiden. Att dessutom befinna sig mitt i livet, mitt i karriären eller mitt i en familjebildning när det sker, kan göra att många existentiella frågor uppkommer som man aldrig tidigare har behövt ta ställning till.

Men forskningen inom reumatologin har tagit stora kliv framåt de senaste 30–40 åren och att drabbas av en reumatisk sjukdom i dag går på många sätt inte att jämföra med hur det var tidigare. Det menar Lars Klareskog, senior professor i reumatologi vid Karolinska institutet i Stockholm. Han har arbetat både på klinik och inom forskning sedan 1980-talet, varit med och gjort kliniska prövningar av reumatologiska läkemedel och driver fortfarande aktiv forskning.

– Det är en enorm skillnad på patienter som fick sin diagnos för 30 år sedan, som då riskerade svår inflammation med trötthet och sjukskrivningar. Många gick ett dåligt liv till mötes. Den situationen har förbättrats enormt genom åren, säger han.

För de allra flesta som drabbats av en reumatisk sjukdom sedan dess, är det just behandlingarna som har blivit mycket bättre, berättar han.

– I dag ser läkarna ett helt annat väntrum än på 80-talet. I dag kommer många patienter direkt från sina jobb för att få behandling och går sedan ut genom dörren. Förr var det betydligt fler rullstolar och kryckor i väntrummen, säger han.

Det handlar främst om två aspekter som gjort livet bättre för personer med reumatisk sjukdom. Forskningen har nämligen lärt sig mycket om sjukdomsförloppet och hur viktigt det är med tidig diagnos och tidig behandling.

– Nu för tiden kan man ofta identifiera sjukdomen så fort den kommer. Ju tidigare behandlingen sätts in, desto bättre blir långtidsresultatet av sjukdomen och det kan handla om månader som gör stor skillnad, säger Lars Klareskog.

Den andra aspekten är att läkemedelsutvecklingen gått framåt med stora steg sedan den började på slutet av 1980-talet, då användningen av Metrotexat kom och gav en stor förbättring under de följande tio åren för många personer med artriter.

Därefter kom nästa stora framsteg med utvecklingen av så kallade biologiska läkemedel. Här utnyttjas resultat från forskning om vilka molekyler som är särskilt viktiga för sjukdomsuppkomst, kombinerat med möjligheten att blockera effekten av dessa molekyler med nya läkemedel. Ett exempel på ett sådant läkemedel är TNF-blockad, där läkemedel kan bromsa sjukdomen och i de flesta fall helt stoppa leddestruktion. Därutöver leder behandlingen ofta till minskning av den trötthet (ibland kallad ”fatigue”), som är vanlig hos personer med reumatiska inflammationssjukdomar.

– Det var en revolution för oss när det här läkemedlet kom. Många av patienterna som hade känt sig trötta och var sjukskrivna blev mycket bättre och många kunde återgå till sina arbeten. Efter genombrottet med blockeringen av TNF har det kommit en lång rad andra läkemedel som blockerar andra molekyler som är viktiga för inflammationer vid både ledgångsreumatism och andra reumatiska sjukdomar.

Men som vid alla sjukdomar finns det även inom reumatologin personer som blir mindre hjälpta trots dessa nya läkemedel och behandlingsformer. De största läkemedelsframstegen har gjorts för sjukdomar som är inflammatoriska och när det handlar om andra sjukdomar, som exempelvis artros eller fibromyalgi, har läkemedelsframstegen varit mindre. Men desto mer utvecklat har det för dessa sjukdomar blivit inom området träning och livsstil, som enligt Lars Klareskog är den bästa behandlingen. Det kan handla om att exempelvis undvika övervikt och att inte röka. Ofta ligger denna behandlingsform inom primärvården.

Lars Klareskog är hoppfull inför framtiden vad gäller forskning inom reumatologin. I såväl Sverige som i andra länder pågår forskning för att förstå varför olika reumatiska sjukdomar uppstår och hur man i framtiden ska kunna påverka immunreaktioner som kan ge sjukdom redan innan ledinflammation eller andra symptom uppkommit. Genom bättre kunskap om vilka faktorer, bland annat i omgivning och livsstil, som påverkar sjukdomsuppkomst, hoppas man kunna bromsa dessa immunreaktioner och på det sättet förebygga att sjukdomen över huvud taget uppkommer.

Förhoppningen på längre sikt är att personer med symptom som pekar på ökad risk att få reumatisk sjukdom ska kunna gå till läkare och ta ett blodprov, och att läkaren redan där ska kunna se huruvida det är en reumatisk sjukdom på gång och att förebyggande behandling redan då kan sättas in.

– En person som redan har en diagnos och som i dag befinner sig mitt i livet kanske inte är hjälpt av just detta, men med tanke på barn och barnbarn är det viktigt att veta att vi är på väg mot en sådan utveckling, även om vi i dag inte vet exakt hur vi ska komma dit.

Svensk forskning som bedrivs inom reumatologi är också internationellt framstående, vilket innebär att framsteg som görs var som helst i världen snabbt blir möjliga att tillämpa även i Sverige, berättar han. Och för detta är Reumatikerförbundets stöd till svensk reumaforskning av stor betydelse.

En önskedröm enligt Lars Klareskog är att läkare ska kunna behandla patienter med symptom som infektionsläkare gör, det vill säga med en antibiotikakur eller liknande, och att man som patient inom en kortare period tillfrisknar.