Fysisk aktivitet ger ett bättre mående

En av tre slutar med smärtstillande medicin, smärtan minskar med 25–30 procent och förmåga att gå blir upp till tio procent snabbare – det här är några av effekterna som syns hos artrospatienter som har tränat i minst en timme, två gånger i veckan under sex veckor. Förbättringarna finns kvar efter ett år, och då har även antalet sjukskrivningsdagar gått ner.

– Träning är högspecialiserad vård, säger Ewa Roos, professor i muskuloskeletal funktion och fysioterapi vid Syddansk universitet i Odense.

Hon har forskat om artros i 35 år och är områdesansvarig för artros i Socialstyrelsens nya riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar. Evidensen, det samlade vetenskapliga underlaget, för fysisk aktivitet vid artros är så stark att träning, tillsammans med utbildning för patienter om sjukdomen, utgör grunden i artrosvården. Enligt Ewa Roos är den mesta forskningen gjord på knän och höfter.

Träningen ska helst ske under ledning av en fysioterapeut och gärna i grupp.

– Träning är inte enkelt, det kräver hjälp, ofta av en fysioterapeut. Personer med artros har smärta och blir ofta oroliga, vilket gör att de inte vågar så mycket som de skulle behöva.

Träning kan också skjuta fram behovet av knä- och höftoperationer. I en av Ewa Roos studier deltog hundra personer med svår artros som uppfyllde kriterierna för knäoperation. De flesta var överviktiga. Hälften opererades och genomgick ett program på tre månader, fokus låg framför allt på träning, men det ingick även patientutbildning samt, vid behov, smärtstillande läkemedel och stöd av en dietist. Den andra gruppen genomgick programmet men blev inte opererade.

Ett år senare upplevde de som både hade blivit opererade och tränat en 60-procentig smärtlindring. De som bara hade varit fysiskt aktiva fick en 30-procentig smärtlindring. Tre av fyra valde också att skjuta på kirurgin. Efter ytterligare ett år var två av tre fortfarande inte opererade.

– Det var häftigt att se resultaten, man tror knappt sina ögon.

Kirurgi kan vara bra för dem som behöver det, säger Ewa Roos. 80 procent av knäartrospatienterna och 90 procent av höftartrospatienterna upplever att smärtan minskar.

– Men alla får inte bra resultat och en operation är förenad med risker, som infektioner och blodproppar. Man ska ha provat allt annat innan man gör en operation.

Många får mer ont när de börjar träna, men det betyder inte att smärtan är farlig, utan att de gör något som de är ovana vid, enligt Ewa Roos.

Vidare berättar hon om två smärtregler som hon använder i ett stort forskningsprojekt med fler än 50 000 deltagare. Deltagarna får gradera sin smärta på en skala från 0–10. Upp till nivå två på skalan är det säkert att träna och upp till fem är smärtan acceptabel. Om smärtan överstiger fem behöver man backa och träna mindre.

Den andra regeln är att den smärtnivå som deltagaren vanligtvis har på morgonen inte ska öka dagen efter att hen har tränat.

– Håller du dig till de reglerna upplever du att du kan göra mer för varje gång och att smärtan minskar efterhand.

Eva Roos berättar att det enligt forskningsläget i dag inte tycks spela någon roll vilken typ av träning du ägnar dig åt. Hon brukar rekommendera neuromuskulär träning, som hon använder i sina artrosprojekt: där belastar du leder och gör funktionella övningar.

– Det handlar mycket om att känna tillit till dina leder igen. Till exempel genom att sätta sig ner och resa sig upp från en stol eller gå upp och ner för ett trappsteg, men du gör det på ett kontrollerat sätt. Du använder dina muskler och har koll på din led, knät ska vara i rak linje mellan höft och fot.

De senaste åren har det kommit studier som visar på goda effekter med träning via appar. Ewa Roos tycker att det är bra att det kommer nya alternativ, eftersom olika saker fungerar för olika människor.

– Digital träning är lovande, men vi har ännu för lite kunskap om de långsiktiga effekterna för att kunna rekommendera det, säger hon.

Förutom fysisk träning är det också viktigt att hålla en god kost för att gå ner i vikt. Det förklarar Maria Andersson, biträdande forskningschef på FoU Spenshult, ett forskningscentrum med fokus på bland annat artros.

– En studie har visat att 80 procent av dem som har ont i knäna är överviktiga, och enligt flera andra studier får 97 procent av dem som har smärta i knäna senare också artros. Det viktiga är inte specifika kostråd utan att gå ner i vikt, säger hon.

Det handlar om att minska trycket på lederna men också om fettet i sig. Troligtvis är det viscerala fettet, bukfettet, en viktig del av mekanismerna bakom artros, förklarar hon. Det utsöndrar ämnen som kan påverka brosket negativt.

– Vi har sett en minskning av smärtan om man går ner i vikt, att inte ha för mycket bukfett är också ett sätt att förebygga artros.

En fråga som forskningen brottas med just nu, berättar Maria Andersson, är om artros är en eller flera sjukdomar. Är det samma mekanismer som ligger bakom artros till följd av ålder, övervikt och skador?

– Kanske är det därför vi inte hittar en behandling som fungerar för alla, för att vi klumpar ihop flera olika sjukdomar. Är det tre olika sjukdomar behöver vi studera och behandla dem separat, säger hon.