Hur var det när du blev sjuk?

– Troligtvis har jag haft reumatoid artrit i hela mitt liv, men man trodde att det var växtvärk eller något sådant när jag var liten. Jag kunde aldrig åka skridskor eller skidor utan att fötterna eller knäna svullnade upp. Sedan började det värka i ryggen och axlarna. Men diagnosen fick jag först när jag var 19. Då fick jag medicin och man har nog bromsat det rätt bra. De senaste två åren har jag varit utan medicin och det har fungerat bra. När jag får ett skov är det jobbigt, då får jag ta kortisonsprutor. Knölig och dan är jag också, men det får man ta.

Hur ser ditt engagemang i Växjö reumatikerförening ut?

– Jag är vice ordförande och tar tillsammans med övriga styrelsen fram alla aktiviteter såsom film, bingo, föreläsningar och studiebesök. Dessutom är jag med och ordnar smörgåsar och bakar till varje aktivitet.

Vad får dig att må bättre?

– Jag kör tre träningspass varje vecka. Ett är ett slags dynamisk, mental styrketräning med självförsvarsteknik, som vår förening anordnar för medlemmarna. Vi har också vanlig styrketräning och så har jag bassängträning. Att vistas i naturen får mig också att må bra.

Vad säger du till andra som behöver muntras upp?

– Gå på aktiviteter. Håll er vakna genom att göra roliga saker. Många säger till exempel att träning är så tråkigt. Ja det är det, men inte om man går med vänner med liknande symtom som en själv. Man behöver inte pressa sig bland slimmade människor, utan vi har våra krämpor och vi gör vad vi kan utifrån det. Håll i gång, det är det enda som hjälper. Det, och mycket skratt!

Du skriver mycket, berätta!

– Jag har alltid tyckt om att skriva. Redan i småskolan kunde jag fylla en hel bok när vi skulle ha uppsatsskrivning. Sedan har jag fortsatt att skriva genom alla år.

Har du fått något publicerat?

– Jag har nyligen kommit ut med både en barnbok och en vuxenbok. Barnboken heter ”Vingliga vingar – ett flygäventyr” och handlar om ett litet bi som blir av med sina vingar. Den ges ut av Funkibator förlag som har böcker som riktar sig till barn med funktionsnedsättning. Att jag skrev en bok på det temat var egentligen en tillfällighet. Jag skriver mycket om djur som jag förmänskligar. Det är giraffer och zebror och allt möjligt. Funkibator efterlyste manus och det här manuset fastnade de för.

Förlag Hede som gett ut min bok för vuxna, ”Tillbaka till livet”, hittade jag faktiskt genom en annons i Reumatikervärlden. ”Det du skriver kan bli en bok” eller något sådant stod det i annonsen.

Något råd till andra som vill skriva?

– Har man ont så hjälper det att skriva. Skriv av dig! För mig blir det ibland dikter, ibland rim och ramsor, ibland praktiskt taget ingenting, mer än bara en massa ord. Dels är det roligt att skriva. Dels är det ett sätt att beklaga sig inför sig själv, utan att någon annan behöver höra ens gnäll. Så skriv, skriv, skriv.

Text: Karin Persson

Ur Reumatikervärlden 2/2023