Säkrare riskprognos gör att fler kan slippa onödig behandling

Inga förebyggande kliniska behandlingar vid reumatoid artrit (RA) är godkända i dag, trots lovande resultat i flera studier. Det största hindret för det är svårigheterna att identifiera högriskpatienter som skulle ha nytta av före byggande behandling. 

– I dag hittas riskindivider genom att man mäter ledvärkintensitet och RAspecifika antikroppar, vilket ger en förutsägbarhet på 30 procent. Men att förutsägbarheten är så pass låg ökar risken för biverkningar och skador hos patienter som får potentiellt onödig behandling, förklarar Maria Bokarewa, forskningsansvarig.  

Nu vill hennes forskargrupp i Göteborg förbättra identifieringen av högriskpatienter genom att studera individer i förstadiet till RA, det vill säga patienter som har ledvärk men där sjukdomen ännu inte har utvecklats.

Forskarna kartlägger prover genom att mäta RA-specifika antikroppar, men också mycket annat som exempelvis signalmolekyler (cytokiner och kemokiner; en grupp proteiner som hjälper till att reglera immunförsvaret), tillväxtfaktorer (proteiner som hjälper till att reparera vävnad) och onkoproteiner (protei ner som förekommer i tumörvävnad).

De patienter som har en viss kombination av molekyler med specifika egenskaper ska behandlas med antireumatiska läkemedel. Sedan följs patienterna upp för att forskarna ska kunna se vilka av högriskpatienterna som verkligen utvecklar RA. 

Tusen pre-RA patienter ingår i projektet och de följs upp ett flertal gånger under 60 månader. Ett mål är att se om viktiga kliniska till stånd som autoimmunitet* och insulinresistens kan kopplas till utvecklingen av RA.

– På så vis hoppas vi att projektet även ska kunna bidra till att förebygga samsjuklighet, eftersom insulinresistens är en av de främsta orsakerna till tidig död. Det bör upptäckas tidigt för att förbättra hälsan och förlänga livslängden hos RA patienter, säger Maria Bokarewa.  

Maria Bokarewa menar att det skulle vara en stor vinst för både högrisk och lågriskpatienter om riskbedömningen kunde göras med större säkerhet. Utöver att lågriskpatienter skulle slippa onödig förebyggande behandling och eventuella biverkningar från den, så kan även vårdresurser sparas. 

– Om samsjuklighet dessutom kan före byggas vore det en mycket stor vinst för både patienten och samhället, förklarar hon.