Pyrofosfatartrit

Pyrofosfatartrit, även kallad pseudogikt, är en form av kristallartrit som i många avseenden liknar gikt. Den ger upphov till inflammation och pyrofosfatkristaller i någon av de större lederna. Den är troligen vanligare än man tidigare trott, men något mindre förekommande än gikt.

Vem drabbas

Det finns tre former av pyrofosfatartrit, ärftlig, sporadisk och sekundär. Den ärftliga drabbar framför allt yngre män och är oerhört sällsynt i Sverige.

Den sporadiska formen står för 90 % av alla nya fall. Orsaken till sporadisk pyrofosfatartrit är okänd. Denna form drabbar ofta äldre kvinnor.

Sekundär pyrofosfatartrit uppkommer som en följd av andra bakomliggande sjukdomar.

Symtom

Den akuta forman av sjukdomen innebär en hastigt uppseglande svullnad, rodnad och smärta i någon av de större lederna. Knäet drabbas i över 50 % av fallen, men även handleden, armbågen eller axeln är ofta inblandade. Vanligast är att en led drabbas i taget.

Den kroniska formen av sjukdomen ger mer svårtolkade symtom med morgonstelhet, trötthet och artrit i flera leder på samma gång, istället för en led i taget som syns vid den akuta pyrofosfatartriten. Det gör att den lätt kan förväxlas med andra reumatiska ledsjukdomar.

Så här ställs diagnosen

För att ställa diagnos krävs en ledpunktion, vilket innebär att ledvätska tappas ut ur leden med hjälp av en grov nål. Ledvätskan analyseras efter typiska kristaller av kalciumpyrofosfat, som är ett ämne som normalt inte ska bildas i kroppen, samt vita blodkroppar.

Vid kroniska besvär kan röntgen visa förkalkningar i brosket och i knäledernas menisker.

Behandling

Den akuta pyrofosfatartriten behandlas enbart med antiinflammatoriska läkemedel. Det ger en lindring av smärtan och ökar rörligheten i den drabbade leden.

Kroniska former av sjukdomen behandlas på samma sätt men med tillägg av kortisoninjektioner direkt i leden. Man brukar dessutom i relevanta fall göra en utredning för att leta efter möjliga bakomliggande sjukdomar.

Mer information

Den akuta pyrofosfatartriten klingar bort av sig självt inom en månad och ger inga bestående besvär. Allra snabbast går läkningen då behandling sätts in direkt.

Det finns kroniska former som kan ge symtom under en längre tid, men även de ger sig oftast av sig själva till sist. Upprepade attacker kan föra med sig att leden efter ett tag utvecklar artros. Men detta hör till ovanligheterna.