Ett datorprogram ska hjälpa vården att skåda in i framtiden
Ett datorprogram som räknar ut hur en enskild patient med systemisk lupus erythematosus (SLE) kommer att svara på olika behandlingar, det blir verklighet om Ioannis Parodis och hans forskargrupp lyckas i sitt projekt. Dessutom ska programmet visa hur sjukdomen kan komma att utveckla sig över tid.
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en kronisk autoimmun sjukdom som främst drabbar kvinnor i barnafödande ålder. Sjukdomen uppvisar en stor variation av symtom och kan medföra att livskvaliteten blir betydligt nedsatt. Njurinflammation vid SLE, nefrit, är ett exempel på ett fruktat tillstånd som drabbar 35–60 procent av patienterna och som kan leda till njurfunktionsnedsättning.
– Det finns behandlingar vid SLE, men kunskap saknas fortfarande om hur vården ska skräddarsy dem för att inflammationen ska avta eller försvinna och för att skador ska kunna förebyggas, säger Ioannis Parodis, som leder forskargruppen.
Genom att identifiera patientspecifika molekylmönster baserat på genuttryck och proteinnivåer är målet för forskargruppen att utveckla ett datorprogram; PREDiCT–SLE. Det ska efter beräkningar av information från ett enda blodprov kunna förutsäga hur en enskild patient kan komma att svara på olika behandlingar.
– Datorprogrammet ska även kunna förutsäga hur stor risken är att just denna patient ska utveckla ett skov inom ett specifikt organ, och hur sjukdomen kommer att utveckla sig över tid, förklarar Ioannis Parodis.
Forskargruppen kombinerar data från observationsstudier och kliniska prövningar. Ett brett spektrum av proteiner och autoantikroppar kommer att analyseras. Detta görs i redan insamlat material från patienter med SLE och friska kontrollpersoner och jämförs mot tillgängliga genuttrycksdata*. Därefter kommer dessa molekyler att utvärderas utifrån deras förmåga att förutspå sjukdomsutvecklingen. Även markörer för inflammation och skada i njurarna kommer att tas fram.
*Genuttryck är den process i flera olika steg genom vilken informationen i en gen överförs till cellens strukturer och funktioner.
– En internationell randomiserad studie ska undersöka betydelsen av upprepade vävnadsprov för kort- och långsiktsprognos vid njurinflammation. En noggrann kartläggning av
inflammatoriska mekanismer i vävnaderna kommer att genomföras och jämföras med fynd i blod och urinprover. Det långsiktiga målet är att hitta markörer i blod och urin som på ett tillförligtligt sätt återspeglar inflammationen och skadeutvecklingen i njuren, säger Ioannis Parodis.
Nyttan för patienten
En ökad kunskap om de komplexa mekanismer som ligger bakom sjukdomssymtomen kan på sikt leda till att rätt behandling ges till den enskilda individen, i den specifika fas i sjukdomsförloppet som patienten befinner sig i.
– Vårt mål är att datorprogrammet PREDiCT– SLE ska kunna användas av behandlande läkare i undersökningsrummet, säger Ioannis Parodis.
Han förklarar också att en långtidsprognos som pekar mot ett allvarligt sjukdomsförlopp kan bemötas på ett effektivare sätt med nya behandlingar som skräddarsys utifrån individens molekylmönster;
– Idag är jag hoppfull. Nya läkemedel har kommit och vi tror att fler ska bli godkända inom kort, så vi har möjlighet att behandla våra patienter på ett mycket bättre sätt idag än förr.
Vad betyder Reumatikerförbundets stöd för dig i din forskning?
– Reumatikerförbundets stöd ger dels ekonomiskt bränsle så att vi kan driva projektet vidare, dels moraliskt stöd till forskargruppen; det ger oss den energi och uppmuntran vi behöver för att fortsätta. Att få ett stöd från patientorganisationen är en gedigen kvalitetsstämpel, det betyder att de vi jobbar för – patienterna – har förtroende för oss och det vi gör.
I forskargruppen ingår också två forskningspartners, Yvonne Enman och Karin Blomkvist Sporre.
Vad är det bästa med att ha forskningspartners?
– Det finns många fördelar. I vår grupp engagerar sig våra forskningspartners mycket i arbetet, de är med på möten och kommer med värdefulla tankar och idéer som tas tillvara.
Deras reflektioner kan till exempel påverka hur vi kommunicerar forskningsresultat till patienterna, säger Ioannis Parodis.
Yvonne Enman berättar att hon ville engagera sig som forskningspartner eftersom hon ser en stor potential hos unga forskare när det gäller att ta in patientperspektivet i studierna;
– De är så dedikerade och vill ge allt. Dessutom är frågeställningarna i det här projektet mycket spännande. Jag har framtidstro när det gäller behandlingarna och att vi i projektet kan bidra till att människor i framtiden får mer individ– anpassade behandlingar.
Yvonne Enman menar att hennes viktigaste roll i arbetet är att förmedla de erfarenheter som bara den som lever med SLE kan ha.
– Jag tycker att jag har en stor roll i projektet. Jag är en synlig och talbar person som visar forskare hur viktigt det är att lyssna på vad patienterna har att säga. Min insats kan till exempel vara att granska frågeformulär och se om de är lämpliga att skicka ut till patienter, om de är begripliga och relevanta. Men jag kan också ha synpunkter på mer långsiktiga planer i projektet, säger hon.
Läs mer om SLE här!
Text: Catharina Bergsten
Ur: Forskningsrapporten 2024 – här hittar du den senaste och alla våra forskningsrapporter