Jämfört med tvåäggsparen löper enäggsparen nästan dubbelt så stor risk att utveckla båda sjukdomarna.

Det är känt att personer med artros har en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Orsaken har antagits vara livsstilsrelaterad, berättar Karin Magnusson, biträdande forskare vid Lunds universitet och vid Folkehelseinstituttet i Norge.

– Övervikt och hög ålder är riskfaktorer för båda sjukdomarna, så man har tidigare trott att det är för att man är äldre och överviktig som man får dem.

Den bilden måste nu korrigeras. I en studie från Lunds universitet har Karin Magnusson och andra forskare undersökt om den ökade risken för hjärt-kärlsjukdom hos personer med artros kan ha genetiska orsaker, och kommit fram till att det är så.

GENOM ATT ANVÄNDA data från det svenska tvillingregistret och registerdata från specialistvården kunde forskarna kartlägga förekomsten av båda sjukdomarna bland 60 000 enäggs- och tvåäggstvillingar.

– Det svenska tvillingregistret är det största i världen, och omfattar alla svenska tvillingar som fötts i Sverige under 40-, 50- och 60-talen, vilket primärt var den grupp av individer som vi undersökte. Vi följde tvillingarna genom tjugo år, från 1997 till 2017, och kunde se när de gick till specialistvården och fick diagnoser för artros och hjärt-kärlsjukdom.

ENÄGGSTVILLINGAR delar hundra procent av generna, medan tvåäggstvillingar delar hälften. Denna skillnad gjorde det möjligt för forskarna att undersöka genetikens betydelse för sjukdomsutvecklingen.

– Efter att ha gjort ärftlighetsanalyser och kontrollerat för sådant som kroppsvikt och ålder, kunde vi se kombinationen av båda sjukdomarna i 0,68 procent av enäggstvillingparen, men bara i 0,39 procent av tvåäggstvillingparen.

Var det något om överraskade dig i de här resultaten?

– Ja, kanske att en så pass stor del av den gemensamma förekomsten av sjukdomarna kunde förklaras av genetik. Jag trodde nog att kroppsvikten skulle ha större betydelse.

Hon vill påpeka att slutsatserna inte gäller all typ av artros. I vissa fall av sjukdomen är de inte relevanta överhuvudtaget.

– Om man får en idrottsskada i ung ålder, kan det leda till artros. Det behöver dock inte säga något om hjärt- och kärlsjukdomsrisker.

SLUTSATSERNA FRÅN studien kan få betydelse för både behandling och diagnos av patientgruppen, berättar Karin Magnusson.

– Det kan till exempel bli skillnad i anamnesen: Om man möter en person med artros ska man fråga lite om hjärt- och kärlsjukdom i familjen, och tänka på att det finns en ökad risk för patienten.

Samma sak gäller för den omvända situationen: läkare som möter individer med hjärt- och kärlsjukdom bör höra sig för om artros i släkten.

– På det sättet kan man vara tidigare ute med åtgärder, så att sjukdomen inte utvecklas lika illa som den kanske hade gjort annars.

OCH VAD INNEBÄR slutsatserna för den enskilde patienten? Att det finns en stark genetisk koppling med artros och hjärt-kärlsjukdom betyder inte att livsstilen är betydelselös, poängterar Karin Magnusson.

– Det är inte så att de här fynden utesluter livsstilen som en viktig faktor – man måste fortsätta röra sig och göra allt det som man har gjort innan. Vi vet att fysisk aktivitet är bra, både för artros och hjärt-kärlsjukdom.

Finns det något som forskningen behöver undersöka närmare, relaterat till era resultat?

– Det här var en studie i specialistvården, med rätt allvarliga fall av hjärt- och kärlsjukdom och artros. Samtidigt sker det mesta av behandlingen i primärvården, åtminstone när det gäller artros. Så den delen vore intressant för framtida studier.

Man skulle också kunna titta lite närmare på riskfaktorer för allvarlig hjärt-kärlsjukdom, som högt blodtryck, diabetes, övervikt, och interaktionen mellan genetiken och miljön.

– Man föds med en uppsättning gener, men sedan påverkar miljön hur de kommer till uttryck. Även om man har en genetisk predisposition för artros är det inte säkert att sjukdomen utvecklas, om man till exempel är fysiskt aktiv och håller en hälsosam kroppsvikt. Det här skulle man gärna få studera lite mer noggrant i framtida studier.