Fungerar artrosskolan för alla?

Karin Sturesdotter Åkesson driver projektet som leds av Eva Ekvall Hansson, Lunds universitet. Karin förklarar att artros är en vanlig sjukdom som ökar i befolkningen. Grundbehandlingen, bestående av information och fysisk aktivitet, ges via artrosskolorna

I projektet studerades deltagarnas förmåga att förstå och hantera sin sjukdom samt deras känsla av makt att påverka sin situation, efter att de deltagit i artroskolan.

-Vi jämförde även relationen mellan enablement och empowerment i patientgruppen. Dessutom ville vi studera om de två begreppen kan användas för att identifiera vilka personer som kan ha minst respektive mest nytta av att delta i artrosskolan när det gäller hälsorelaterad livskvalitet. Vad vi känner till har inte begreppen enablement och empowerment utvärderats och mätts i artrosskolorna på något systematiskt sätt tidigare, säger Karin Sturesdotter Åkesson.

Personer som deltagit i artrosskolor i primärvården i Region Skåne och i Blekinge fyllde i frågeformulär om enablement, empowerment och hälsorelaterad livskvalitet i anslutning till deltagande i artrosskola. Resultatet visar att patienternas förmåga att förstå och hantera sina besvär samt deras känsla av makt att kunna påverka sin situation, ökade efter att de deltagit i artrosskola. Men de båda begreppen enablement och empowerment visade sig inte kunna användas för att identifiera vem som har mest nytta av artrosskolan vad gäller hälsorelaterad livskvalitet.

Nyttan för patienten

Karin Sturesdotter Åkesson hoppas att en fördjupad kunskap om enablement och empowerment kan bidra till kvalitetssäkring av vården och ge möjlighet till förbättring i arbetssätt och vårdprocesser för personer med artros.

-Vi tror också att kunskap från projektet kommer att bidra till ett effektivt utnyttjande av vårdens resurser, säger Karin Sturesdotter Åkesson.

Vad betyder Reumatikerförbundets stöd för dig i din forskning?

-Alla anslag betyder väldigt mycket för att vi ska kunna genomföra forskningen, men när det gäller Reumatikerförbundets stöd så innebär det också att förbundet anser att det vi gör är viktigt och värdefullt. Det känns bra, säger Karin Sturesdotter Åkesson.

I projektet samarbetar hon med forskningspartner Susanne Bengtsson sedan flera år.

”Det är mycket värdefullt att ha med Susanne i arbetet. Hennes medverkan gör att forskningen är mer förankrad i verkligheten.”

Vad är bäst med att ha en forskningspartner?

– Det är mycket värdefullt att ha med Susanne i arbetet. Hennes medverkan gör att forskningen är mer förankrad i verkligheten. Vi har kunnat diskutera frågor med henne under hela processen och hon kan bekräfta om vi är inne på rätt spår. Det kan till exempel handla om att hon bedömer rimligheten i vissa forskningsdelar; kommer deltagarna i en artrosskola att orka fylla i den här enkäten? Är det avsatt en rimlig tid? Vi får nya perspektiv och insikter och eftersom vi gör en studie för personer med artros är det viktigt att ha med en person med artros i projektet, säger Karin Sturesdotter Åkesson.

Susanne Bengtsson började som forskningspartner i projektet 2015. Hon hade då gått en utbildning till forskningspartner i Reumatikerförbundets regi ett par år tidigare och arbetade som samordnare för artrosskolorna i Värmland.

-Att jag själv har artros är så klart en förutsättning i min roll. Men jag var genuint intresserad av att medverka eftersom jag vill se om vi kan få ett bättre utfall av de insatser som görs i artrosskolan. Fungerar den för alla eller behöver vi en mer differentierad artrosvård?

Susanne tycker att det är viktigt att komma ihåg att en forskningspartner deltar i projektet just som patientrepresentant, med alla de erfarenheter det medför;

-Vi ska inte vara rädda att engagera oss, men behöver heller inte förstå allt på djupet. Som forskningspartner måste du vara både modig och ödmjuk. Du måste våga tycka och säga något, annars har ju din medverkan ingen betydelse. Men ödmjukhet behövs eftersom forskning tar tid och kräver tålamod och noggrannhet.