Min berättelse – Fatima Lövgren
Precis som hos många andra reumatiker började Fatima Lövgrens smärta i händerna. Fingrarna blev stela och gjorde ont. Värken spred sig sedan i kroppen och snart fick hon svårt att …
min berättelse
Min berättelse – Juan Holmner
När Juan Holmners fru Monica blev sjuk 2007 kretsade samtalen mellan makarna nästan hela tiden kring sjukdom. Juan var orolig: Hur mådde Monica? Hur kändes det i kroppen? Frös hon? …
Min berättelse – Reijo Lundell
Reijo Lundell var mitt uppe i ett arbetspass som sjuksköterska på regionsjukhuset i Trollhättan när han märkte att det var något fel på hans arm. Han skulle plocka ner antibiotika …
Min berättelse – Yvonne Ehn
För Yvonne Ehn har ledgångsreumatismen inneburit smärta var på en nivå som kan verka outhärdlig. Men diagnosen har också gjort att hon vill blicka framåt – och att hon vågade satsa på sin dröm att skriva.
Min berättelse – Gustav Larsson Borg
När Gustav Larsson Borgs dotter Vera en morgon berättade att hon alltid har ont i fingrarna när hon vaknar trodde han inte att det fanns något att oroa sig för. …
Något var fel – Hanna och Ruths berättelse
I Hanna Kindblom Erikssons släkt har fyra generationer kvinnor fått bekräftad reumatism. Senast i raden är mellandottern Ruth. Redan när dottern Ruth var sex månader förstod Hanna att något var …
Min berättelse – Ulrika Toft Hansen
Tidigare handbollsproffset Ulrika Toft Hansen trodde att karriären var över när hon fick reumatism. Men efter att hon börjat experimentera med kost och träning tog hon sig tillbaka till toppen …
Min berättelse – Kenth Ottosson
En dag kunde femårige Kenth Ottosson inte lyfta sina armar på grund av stelhet och smärta. Hans föräldrar blev oroliga och kontaktade sjukvården som konstaterade att han drabbats av reumatism. …
Min berättelse – Sandra Hansson
Redan som barn visade Sandra Hansson tecken på reumatism, men läkarna trodde att hennes problem berodde på tonårsproblem och det tog tio år för henne att få sin diagnos.
Min berättelse – Kerstin Grentzelius
Sjuksköterskan Kerstin Grentzelius lärde sina patienter att ta sprutor – men när hon själv drabbades av AS vägrade hon i två år att ta sina egna. I stället fick dåvarande kollegorna hjälpa henne. I dag har hon lärt sig hur hon ska gå hand i hand med sin sjukdom.